elsamajarun

Nu, för 5 år sen, sitter jag på pendeltåget, för att åka in till Anders, jag är fortfarande ovetande om vad som väntar mej, givetvis är ju allt i uppror inom mej, men jag hade inom mej, att han skulle klara sej, som dom sa igår.
Om ca en halvtimme, är jag framme, och där bryter helvetet löst.

Dom får inte kontakt med honom, han är medvetslös, han är sämre, hjärnan har svullnat, det är fara för hans liv, panik, kaos, förtvivlan....det var ju inte det dom sa igår.
Kurator (en riktig skitstövel) läkare, ringa runt igen, ensam...ensam...ensam...vad kommer att hända? Vi avvaktar....väntar....PÅ VADÅ?????
Ny magnetröntgen...väntan.....HELVETE:::HELVETE:::HELVETE

Dagen går i ett töcken, men jag är ändå supereffektiv, jag ringer runt, ber om hjälp att få in grabbarna, pratar med svärsonen, som då blir tvungen att prata med L om att dom måste komma hem, svägerskan tar hand om medelandet där....och mobilen piper av samtal och SMS titt som tätt, hela dan.

Han ska flyttas till Karolinska...bättre resurser...övervakning neurologgen...grabbarna kommer in...prata med dom...vet inte utgången...får hjälp att ta hand om dom av han som körde in dom...
besked om att ambulans är framkörd..Anders försvinner i hissen...jag får inte plats...läkare med...svärföräldrarna och svägerskorna kommer...talar om att Anders åkte ner i hissen bredvid den dom precis kom upp i....vi får åka till det andra sjukhuset....Morgan hämtar dotter och svärson vid tåget, och har även med grabbarna i sin bil.

Karolinska sjukhuset
Vi kommer dit, in i akutintaget, alla får träffa honom....och jag är inte ensam längre......

Uppe på avdelningen så får vi prata med läkare, syrror, m.m. Vad kommer att hända??? Övervakning..väntan...
Det är kväll, och jag ska sova kvar, dom andra åker hem till oss.

fortsättning följer........

KAOS