elsamajarun

Så heter den här tavlan, det var mina kamtater på målarkursen som  satte namn på den, och det kändes så rätt, att den heter så.
Jag målade den under tiden Tommy gick på cellgiftsbehandling, och allt var bara så turbulent, det här var första gången min lilla figur kom med i en målning, sen har den dykt upp lite nu och då, inget jag medvetet målar dit, utan rätt vad det är så finns den där.

Det var ingen regelrätt , typ "nu målar du så, och den penseln använder du till det"-kurs, det var kreativ målning, där vi skulle lära oss att släppa på prestationen och bara måla, hur svårt var inte det, hjälp vad det satt långt inne, men så befriande när det släppte.
Jag gick två terminer, under förra året, precis när jag behövde det som bäst, det gav så mycket, dels mentalt, men sen att jag utvecklades väldigt, i det här fria målandet, jag har alltid velat haft nåt att titta efter förut.

För att återknyta till min lilla figur, så var kursledaren övertygad om att det är jag själv som visar av mej, och på den här tavlan, är jag övertygad om att det stämmer, när jag började måla den, så var tanken att det skulle bli en tjej, med en hatt på sej, men när jag glömde tid och rum, och bara målade på, så blev det nåt som liknade ett UFO, och det fick det bli, och det konstiga var, att jag såg inte själv den där lilla saken i hörnet, förän nån av dom andra pekade på den, skumt.


Och det var väl såhär jag upplevde den där tiden, lika okänt och skrämmande som rymden kan vara, och att det är jag som står och tittar ut i det okända.
Men på nåt vis måste jag ju ha känt hopp, efterersom jag målade den i min favoritfärg, eller om det var en omedveten affirmation!!!!!