elsamajarun

En vecka till har gått, och för den delen, en hel månad mindre av året kvar. *Ett år som jag bara går och väntar på att det ska ta slut, hur mycket, har jag inte förstått förän igår.

!6-åringen lyckades rasa utöver trappen, inte hela, bara några trappsteg, hasande på hälarna och ryggen, bl.a.  Han blev lite blåslagen, värre var det inte, men slamret i trappen fick ju mej att rusa dit, och vips satt en klump i magen på mej, och tankarna "inte nåt mer", innan jag såg att hann se att han inte kom huvudstupa utför.

Det borde ju ha kunnat stanna vid lite skrämselhicka, när jag såg att han klarade sej bra, men inte då, det utlöste världens djävla panikångestattack, jag var helt övertygad om att  jag inte skulle få luft, (men jag vet ju innerst inne att jag får det) och så kom all skräck och ångest över det som varit sista åren tillbaka, Tommys bilolycka, hans cancersjukdom, allt..allt..allt..koncentrerad till ca 30 minuters upplevelse av allt tillsammans, utlöst av en relativt harmlös situation.
Tords komentar, när jag höll på att svimma, direkt efter att han hade ramlat "mamma, du är så harig" sved, just då, men jag förstår honom, för under normala fall, hade han ju rätt.
Han behövde inte se mej under attacken, då satt jag själv, tills det hade lugnat sej, och vi satte oss ner och pratade. Jag  förklarade hur jag funkar, med att jag i det undermedvetna, bara går och väntar på, vad ska komma härnäst, och därför är blir onormalt rädd, när nåt sker.
Det är inget jag går och tänker på, men visst är jag onormalt lättpåverkad, med all rätt, det tror jag dom flesta skulle vara efter att ha levt  under sån nervpress som det har varit.

Efteråt var jag helt slut, både fysiskt och psykiskt, men det skrämmer mej inte, jag vet att det blir så, samtidigt blev det en urladdning också, som väl är bra på sätt och vis, men måste det gå så hårdhänt till!!!! "morrr"

Trots det så blev det en del städning, lite senare på dan, och så scrappade jag en LO på kvällen, som jag skickat in till en tävling, jag tycker faktiskt att det är riktigt kul med utmaningar, jag kommer på andra infallsvinklar i texten till en del kort och LOs, som jag nog inte hade kommit på annars.

*Jag går omedvetet och väntar på, att året ska ta slut, för det här året blir vårt första det inte hänt nåt allvarligt, på 5 år, det enda var ett skrämskott, att dom eventuellt hade hittat nåt i Tommys ena lunga, men det var falskt alarm, dom såg inget på nästa kontroll.

I övrigt har helgen varit bra, har varit och hälsat på mina små "lånebarn" idag, men det skriver jag om imorgon, för nu ska jag gå och sussa.

Ha en bra början på veckan, go´vänner.
God natt