Till minne och tacksamhet för livet
Idag är det fem år sen Tsunamikatastrofen, som drabbade Asien så hårt, hur hårt kan nog ingen förstå, hur tufft det varit för alla som bor och lever där, som skulle bygga upp sina liv, som förlorade allt, både familjemedlemmar, bostäder, jobb ja precis allt!!
Vi svenskar drabbades hårt, med 543 döda, det är en enorm siffra i svenska mått mätt.
Många blev drabbade, direkt eller indirekt, dom som var där, fick uppleva fasorna att vara mitt i vågorna, att förlora sina anhöriga, att leta förtvivlat efter dom, levande eller döda, att bli skadade, både fysiskt och psykiskt, och sen behöva åka hem, med känslan av att svika sina anhöriga, när dom lämnade dom kvar.
Alla runtom dom direkt drabbade, att ta emot dom när dom kom hem, hjälpa dom bearbeta det fasansfulla, kämpa med den hjälplöshet som måste ha funnits, för något så katastrofalt, som att hela eller delar av familjer brutalt ryckts bort, den sorg som dom här hemma också drabbats av, när föräldrar, barnbarn, mostrar, fastrar, kusiner, grannar, arbetskamrater etc. inte fanns längre.
Jag blev inte direkt drabbad, ingen vän, anhörig eller annat som omkom, men ändå ställdes allt på ända, när jag följde nyheterna, och började inse att det var en enorm katastrof, fullständigt obegriplig att ta in, jag både ville och inte ville se och lyssna, men var tvungen för att på nåt vis förstå vad som hade hänt, svårt att förklara, det var ju inte tvunget för mej, egentligen, jag hade ju ingen jag kände som var där, men jag visste ju inte när jag nångång skulle stöta på någon, som hade blivit drabbad, därför ville jag titta och lyssna, för att på nåt vis kunna bemöta den som drabbats av detta.
Idag tänder jag ett ljus, som får brinna, inte bara för alla dom som miste livet, utan även av tacksamhet, för att jag har alla de mina runt om mej, att min närmaste familj lever, trots dom saker vi har gått igenom.
För att jag har vänner, som betyder mycket, för livet självt.
Var rädd om det du har, tala om för alla vad dom betyder för dej, räck ut en hand, le mot dom du möter, var rädd om dej själv, du har många i din omgivning som du betyder mycket för.
Carpe Diem
Fånga dagen
Vi svenskar drabbades hårt, med 543 döda, det är en enorm siffra i svenska mått mätt.
Många blev drabbade, direkt eller indirekt, dom som var där, fick uppleva fasorna att vara mitt i vågorna, att förlora sina anhöriga, att leta förtvivlat efter dom, levande eller döda, att bli skadade, både fysiskt och psykiskt, och sen behöva åka hem, med känslan av att svika sina anhöriga, när dom lämnade dom kvar.
Alla runtom dom direkt drabbade, att ta emot dom när dom kom hem, hjälpa dom bearbeta det fasansfulla, kämpa med den hjälplöshet som måste ha funnits, för något så katastrofalt, som att hela eller delar av familjer brutalt ryckts bort, den sorg som dom här hemma också drabbats av, när föräldrar, barnbarn, mostrar, fastrar, kusiner, grannar, arbetskamrater etc. inte fanns längre.
Jag blev inte direkt drabbad, ingen vän, anhörig eller annat som omkom, men ändå ställdes allt på ända, när jag följde nyheterna, och började inse att det var en enorm katastrof, fullständigt obegriplig att ta in, jag både ville och inte ville se och lyssna, men var tvungen för att på nåt vis förstå vad som hade hänt, svårt att förklara, det var ju inte tvunget för mej, egentligen, jag hade ju ingen jag kände som var där, men jag visste ju inte när jag nångång skulle stöta på någon, som hade blivit drabbad, därför ville jag titta och lyssna, för att på nåt vis kunna bemöta den som drabbats av detta.
Idag tänder jag ett ljus, som får brinna, inte bara för alla dom som miste livet, utan även av tacksamhet, för att jag har alla de mina runt om mej, att min närmaste familj lever, trots dom saker vi har gått igenom.
För att jag har vänner, som betyder mycket, för livet självt.
Var rädd om det du har, tala om för alla vad dom betyder för dej, räck ut en hand, le mot dom du möter, var rädd om dej själv, du har många i din omgivning som du betyder mycket för.
Carpe Diem
Fånga dagen
Kommentarer
Trackback
