En dag med mycket tankar
Idag har jag tänkt många tacksamma tankar, dels för att jag har Anders kvar hos mej, och för att vi har så många goda vänner runt om oss, som vi visste fanns där innan Anders blev sjuk, men som även visat sej bli kvar, trots mycket turbulens runt om oss.
Ofta när det händer svåra saker så brukar ju några försvinna, för att dom inte orkar med alla hemskheter, och det kan det ju finnas olika orsaker till, varför dom gör, oftast tror jag att det är, att det är svårt att hantera det svåra som hänt/händer, man kan vara i obalans själv, och inte orka med mer än det man själv brottas med.
Vi kan såhär, efter tio år, säga att ingen försvann, det tillkom istället flera, som vi inte hade en tanke på, skulle ställa upp som dom gjorde för oss, och det är väl extra glädjande, och värmer enormt.
Ikväll så har vi varit in till grannarna, med en blomma och lite fika, som tack för att dom fanns där, när vi behövde dom som bäst, när vi var helt hudlösa, och förvirrade av det kaos som var.
Det var dom som fick ta den första stöten, och som, redan på natten, drogs in i händelsernas centrum, och som sen blev lite av "sambandscentral" för att jag inte orkade/hann kontakta alla.
Det var ju många som hörde talas om att nåt hade hänt, och det gick alla möjliga rykten, och det var guld värt att ha några som kunde vara "språkrör" åt olika håll, hade ju även en på oljan, där Anders jobbade, som tog på sej att meddela bland hans arbetkamrater, jag hade ju en på Ericson också, eller två, min chef gjorde det också, när jag bad honom om det.
Det räckte att dra hela historien till några få personer, och veta att dom talade om, hur det verkligen såg ut, vad som hade hänt.
Många tankar far ju runt, om vad som hände då, vilken tid jag gjorde olika saker, hur jag mådde, allt sånt där kommer ju upp nu, när det är "årsdag" av hela händelsen, jag har inte gått och funderat över det här, varje år, men det är nu, när det är tio år, som det hela har kommit upp igen.
Kanske beroende på att flera av både Anders och mina jobbarkompisar, har fått stroke under dom här åren, men som har, efter nåt år, drabbats av andra saker, eller flera smälla, och därför inte lever längre.
Vi har ju den turen, att Anders överlevde dom kritiska dygnen, när läkarna inte kunde garantera atthan skulle klara av det hela, och han lever fortfarande, och finns kvar här hos oss.
Många kanske tänker, när dom läser här "varför sitter hon och drar upp sånt här, efter så lång tid", det är inte att jag sitter och sörjer att det blev som det blev, det är mer ett bokslut, över att vår tillvaro ändrades hastigt, men att vi har lärt oss mycket av det, och att vi lever ett, annorlunda liv, men inte sämre för det.
Visst skulle jag väl gärna velat se, att Anders hade varit frisk, men det är en önskan som jag vet inte går att uppfylla, därför har vi valt att göra det bästa av vår situation, och se ljuspunkterna, istället för "tänk om det hade varit annorlunda"!
Det är många människor vi inte skulle ha träffat/lärt känna, utan all kalabalik som varit, och jag har lärt mej mycket om mej själv, bl.a. att jag klara mycket mer än jag någonsin kunde tro om mej själv.
Förut var jag alltid orolig över vad som kunde hända mej och mina närmaste, om hälften av mina oroliga tankar hade inträffat, så hade vi alla varit både döda och begravna pga av alla möjliga hemskheter, för länge sen.
Tankar som upptagit min tid, och framförallt gav mej sömnlösa nätter, bara genom att "tänk om det händer"...
Numera är jag visserligen orolig emellanåt, det är nog fullt normalt som mamma, att vara orolig, men jag låter mej inte ätas upp av oron, jag försöker lägga den åt sidan, och inte ta över.
JAg kunde ju inte, med min oro, förhindra det som har hänt, och därför har jag, på nåt vis, kunnat vända mina erfarenheter till det bättre, ta problemen eftersom dom kommer, istället för att stapla dom ev problem, som kanske kan hända, på hög, och därmed oroa mej för samma sak två gånger, eller helt i onödan.
Men visst är det konstigt att det måste hända en massa tråkigheter, innan jag kom till insikten om att ta vara på dagarna, istället för att springa händelserna i förväg.
Numera försöker jag leva efter
CARPE DIEM
Fånga dagen
Vår framtid var för alltid förändrad
Helvetet hade brutit ut, idag för tio år sedan var allt bara kaos, på natten blev det ambulans in till SÖS, efter att Anders fick en stroke.
Jag hade kommit hem efter kvällsskiftet, vi hade pratat lite, jag låg och läste, när Anders la sej för att sova.
En stund senare betedde han sej så konstigt, och jag frågade vad han höll på med, men fick inget svar, då satte jag nmej upp och fick se att hans vänstra arm och ben hängde utöver sängkanten, då rusade jag upp och runt sängen, när jag tittade i hans ansikte då visste jag att det var bara att ringa 112, för han var sned i ansiktet.
En mindre brottningsmatch, där jag försöker hindra honom från att kliva ur sängen, samtidigt som jag ringer och larmar ambulans, allt är bara kaos!
Sen ringer jag Tommy, som hade dragit till en kompis för att gratta henne, jag ringer Tony, ber honom att komma hit, 4 minuter senare står han i vårt sovrum, och påbörjar första testerna, så när ambulansen kom, efter 12 minuter (dom var snabba också) så kunde Tony lämna över till dom (han hade tidigare kört ambulans),så det var bara för dom att fortsätta.
Tony stannade hos grabbarna resten av natten, även Bertil kom dit, sen Tommy hade ringt honom, Tord han fortsätter att sova, tack och lov.
Vi fick vänta rätt länge inne på SÖS, numera är det raka spåret in när nån kommer in med befarad stroke, för varje minut är dyrbar, för Anders hade det inte spelat nån roll, för utgången hade inte blivit annorlunda, eftersom i hans fall, vr det ett av pulsådrorna på halsen, som kärlväggen hade inte brustit, utan delat sej, och då svullnade kärlet igen och det blev en propp där.
Dom såg inget på första datormografin, så dom tog prov på ryggmärgsvätskan, för att utesluta hjärninflammation eller TBE, m.m. men hittade inget.
Då gjordes ytterligare en datormografi, och där såg dom att det var stopp i ett av pulsådrorna på halsen.
Det var ingen fara för livet, var det besked jag fick, och jag kunde åka hem sen Anders kom på en avdelning.
JAg ringde Tony igen, så han hämtade mej, jag hade ingen ork för att ta tåget hem.
JAg tog med mej grabbarna och åkte in sen på eftermiddagen, så att dom skulle få träffa honom, jag fick prata med en läkare, och hon sa att läget var stabilt, vi kunde åka hem.
Hemma så var det ju bara att sätta sej och börja ringa runt till alla möjliga, och berätta vd som hänt, redan på natten, och tidigt på morgonen hade jag ringt dom första, Anders hade ju brandpassnig på oljan, så jag var ju tvungen att meddela dom, jag ringde mitt jobb, att jag inte skulle komma, ja det var många som fick telefonsamtal den dan.
Tack och lov så fick jag ju god hjälp, av andra att berätta vidare, Tony var ju en av länkarna, dels med rent praktiskt stöd, och även att vara sambandscentral för våra vänner.
Vad hade jag varit utan honom och Jenny, deras stöd och hjälp går aldrig att värdera.
Ett dygn där inget var sej likt, och jag visste inte vad som väntade oss, men jag hakade upp mej på, att dom iallafall sa, att han skulle överleva,det var ju det viktigaste, och så betydelsefullt att kunna tänka på det, mitt uppe i allt!
KAOS.........
Så lite vi visste om framtiden!
För tio år sedan, jobbade jag kvällsskift, allt var som vanligt, Tord hade hunnit börja skolan efter sommarlovet, Zsolt och Lillemor hade flyttat hem till Linköping igen, efter sommarjobb på Ericsson, Tommy hade fått förlängt så han jobbade fortfarande kvar, han jobbade också kväll den 27 augusti 2002!
Vi hade varit upp till Jokkmokk på försommaren, när Tommy tog studenten, han hade flyttat hem till oss igen, och framtiden var inte utstakad för honom då, han visste väl inte vad han ville göra, mer än att han ville ha tag i ett jobb, sen fick tiden utvisa vad det blev.
Vi själva hade nyligen haft semester, och hade, som alla andra somrar varit uppe i Jämtland, umgåtts med kompisar, varit ut och fiskat i Ammerån, träffat släktingar och haft det allmänt skönt, och helt på det klara med att vi skulle komma upp till Jämtland igen, nästkommande semester, då när vi åkte därifrån.
Vi hade våran kolonistuga, där var vi på väg att börja riva altanen, för att bygga ut och glasa in den, vi grävde, planterade, fixade och donade, som vi hade gjort likadant under våra tidigare somrar, och trodde ju att vi skulle fortsätta så, det fanns ju liksom inte i vår värld att det skulle vara annorlunda.
Tänk så lite vi visste, och så lyckligt ovetande vi var, helt införstådda med att livet skulle rulla på som det hade gjort hittills!
Tack och avskedsföreställning i kolonin
Igår var det kräftskiva i kolonin, med allsång.
En supertrevlig kväll med goda vänner, som vi festat med i många år, fast det har bytts ut deltagare under årens lopp, så det är ju inte många som är kvar av "urinnevånarna" i koloniföreningen.
Eftersom vi håller på och ska sälja våran stuga, så tänkte jag ju att jag måste ju spöka till det hela litegrann, så dom minns vem man var, och det blev så att även Anders var med i en grej, helt spontant.
Jag höll även ett litet tal, om vilken betydelse alla har haft för oss, under dom sista tio åren, allra helst!
Utan alla erbjudanden om hjälp, med både det ena och det andra, hade det inte funkat så bra som det gjort, sen är det ju inte bara kolonister som hjälpt oss, det har ju även varit andra, men inom området har det varit extra betydelsefullt, för det var fler än vi trodde, som erbjöd sin hjälp!
När det göällde det här med spexandet, så var det lyckat att jag hade förberett mej på att göra det igår, för det blev många som sjöng och berättade historier, så det var väldigt lyckat att jag hade planerat in ett återbesök av "Tomas DiLeva", som ju var där på besök på en fest för två år sedan =)
Den gången imiterade jag honom, med utstyrsel och allt, vid en allsångskväll där, det hade jag planerat tillsammans med områdets egen trubadur, så vi hade övat in en par låtar, folk skrattade så dom grät, vilket gjorde att det var svårt för mej att hålla mej för skratt, men det gjorde inte så mycket, för alla gillade det ändå, så jag var väldigt nöjd med att jag vågade göra det.
Det är kul att spexa, och göra sånt här, även om jag är grymt nervös innan, men det är det värt.
Igår blev det fler såna här repriser, av tidigare uppträdanden, så det blev så himla lyckat, jag var inte ensam om att apa mej.
Vi har två grabbar där, som har sitt paradnummer, dom sjunger låten "lingonben" av Povel Ramel, och jag kan för mitt liv inte begripa hur dom kan minnas texten, igår var det ju på begäran som dom sjöng den, så dom var ju inte förberedda, och dom gör det så fantastiskt roligt, för dom inte bara sjunger, utan använder ett hemsnickrat teckenspråk, för att förstärka vad dom sjunger =)
Under våra år som kolonister, har det varit mycket av det här med spontan sång, historieberättande m.m. och det har varit helt underbart, att få vara en del av detta, men som det låter på våra kamrater där, så är vi välkomna dit på deras fester även som "civila" alltså icke kolonister, så vi får njuta av spex och tok där i fortsättningen också.
Även om orken tryter till att odla och klippa gräs, så får vi vara en del av det hela ändå!
Så har nog kanske skött oss rätt bra under årens lopp ändå.
Härligt att veta =)
"Vi har baaaraaa varaaaandraaaa......."
I fortsättningen ska jag lära mej att imitera nån, där jag inte behöver ha så varma kläder, och ingen stor varm gumminäsa, som inte sitter kvar =)
Om att lotta ut saker på sin blogg eller liknande
JAg fick precis lära mej en väldigt viktig sak, när det gäller det här med att anordna olika utmaningar och liknande t.ex. i sin blogg, som jag inte hade en aning om!
Man får inte göra en utmaning, som man lottar vinnaren till, för då ska man ha tillstånd, och det är jag ganska säker på att ingen av oss som gör såna saker, har det.
Tur att det finns dom som tänker så lång, och som kollar upp och upplyser om det.
JAg vet ju att jag kan inte fixa ett lotteri med t.ex. stickade vinster och sen gå runt och sälja hos grannarna, det är olagligt, det är jag fullt medveten om, men med dom nya medier vi har tillgång till i dag, som Facebook, bloggar, Forum m.m. så är det ju klart att det måste ju ha blivit ett behov av att styra upp sånt även där.
Så när jag och många med mej, drar igång en utmaning, så är det bedömning som gäller, inte lottning, det gör det hela lite mer tidskrävande, men å andra sidan så är det ju lite kul att se, vad olika vi är, i vad vi tar fram som vinnare eftersom vi har så olika smak om vad som är favoriter och inte, det har väl lite att göra med vilken stil man själv är förtjust i
.
Här är en länk till Lotteriinspektionens sida om detta
Det kan ju blir dyrt annars, om nån skulle upptäcka det hela =P
Kan bli sista helgen i kolonin
Den här helgen är det kräftskiva i kolonin, och vi räknar med att det blir vår sista fest där, som kolonister, för det bör väl finnas nån av den långa kön som vill köpa vår stuga, så bara det blir visning på den, så är jag inte orolig för att vi inte får den såld!
Det kan ju inte bli bättre "avskedscermoni" än en gemensam fest, så vi får festa in i det sista med våra kompisar, det ska bli trevligt, även om det hotas med regn imorgonkväll, så ska vi vara med!
Jag ska göra iordning en riktig växtkarta över tomten, och skriva in vad som finns där, så blir det ju förhoppningsvis lättare för dom som tar över, för även om dom ser nu vad som växer, så är det säkert bortglömt när våren kommer, hur många gånger har jag inte själv planterat växter/lökar, i tanken "det där minns jag var jag satte"!
Har jag gjort det då?
NÄPP!
JAg har fört trädgårdsdagbok med lite varierande resultat, och rekordet var väl ett år, när jag satte en massa lökar, och var då noggrann och skrev ner vad jag satte vart, men ett litet aber blev det ändå, när jag skrev "lökar bla bla bla, planterade jag där jag tog bort backnejlikan"!
Var backnejlikan hade stått innan jag flyttade den, har jag fortfarande inte, efter ca 20 år, kommit på.
INte kom det några blommor av den sort jag skrev att jag satt, så jag kunde få en vägledning av det, så det är en olöst gåta.
Men jag blir ofta påmind om den episoden, när det är diskussoner med kompisar om att plantera lök!
Trevlig helg på er alla <3
Fått sug efter att ta upp lapptäckssömnaden igen!
Min chef är på semester, och under tiden så har jag några små uppdrag som jag skulle göra, för att se hu jag klarar av att sy.
Det hon hade letat fram åt mej var ju att byta dragkedjor, i övrigt så sa hon, när jag var på intrevjun, att jag skulle klura på om jag hittade nåt annat att sy, allt i ett syfte att det blir som lite "arbetsprov", och det har jag gjort.
JAg hittade i en bok om lappsömnad, en neccesär/sminkväska (beroende på hur stor man syr) som jag gav mej i kast med, och eftersom det var länge sen jag sydde nåt liknande, så fick jag ju klura lite på, hur jag skulle göra, blev till att sprätta en par gånger, men det är ju av misstagen man lär sej, sägs det ju!
Resultatet blev, utöver att det blev en sminkväska, att jag känner ett enormt sug efter att rota fram tyger och sätta igång med sömnaden igen, det har legat nere aldeles för länge, medans jag hållit på med scrappingen, virkat och stickat.
Är ju tur att jag börjar känna så igen, eftersom jag ligger 4 lapptäcken efter!
Har ju lite att ta i tu med, som synes!
Sent skall syndaren vakna!
Slut på min tid i Kom-an-projektet
Idag vara jag iväg och träffade Monica, som var min kontaktperson i kom-an-projektet, vi hade avslutningsmöte idag, och gick igenom det sista i kartläggningen, som vi inte hade hunnit med tidigare.
När jag fick veta, att jag förmodligen inte fick fortsätta i Kom-an, när jag gick över i Fas 3 kändes det inte alls bra, jag ville ju så gärna få fortsätta med kompisarna i gruppen, på nåt vis.
Nu när jag hunnit vara på Bryggan och trivs bra, ser att det finns en möjlighet att utveckla det jag/vi håller på med och att det är supergoa människor jag jobbar med, då kändes det inte alls tråkigt, när vi nu avslutade det hela idag, tänk så olika det kan kännas, beroende på i vilken fas man är!
Det blir nån form av återträff, och där kallar dom mej ändå, fast jag är avknoppad från det hela, på papperet, men känslomässigt är jag inte det, det är ju det viktigaste!
Dessutom så har jag ju telefon/maillista till alla i gruppen, och har träffat två iallafall, nu under sommaren, nu på tisdag ska vi fika hos Anna, jag hoppas att dom flesta kan då =)
Kam-an var det bästa jag har gjort, under dom här åren jag harvat på inom Arbetsförmedlingen, det överträffade mina förväntningar, en grupp med människor, som inte kände varandra, men under 14 veckor lärde vi känna varandra så vi blev en väldigt tight grupp, där jag kände mej trygg med att vara den jag är, med alla fel och brister, och med ett mående som kan gå ganska upp och ner.
Ingen stress typ "du måste göra det här till om en timme, helst igår", det är ju det här jag hade behövt då frö 4 år sedan, när jag började den här cirkusen, som det ju ändå varit, vissa perioder.
Å andra sidan, eftersom jag började "i fel ände" så har jag ju blivit rätt så härdad, och vågar stå upp för min sak, och vet lite mer vad jag vill, även om det gått den hårdhänta vägen, till at lära mej det, så inget ont som inte har nåt gott med sej!
För dej som undra över vad detta med Kom-an innebär, så kan du gå in och läsa HÄR
Om du är det minsta tveksam, på vad du ska göra, hur du ska göra, och om du känner att du behöver hjälp på vägen, när du kanske varit hemma länge och varit sjukskriven, arbetslös etc. kolla upp om du kan komma med i detta.
Mej hjälpte det väldigt bra, exakt hur är svårt att säga, men det var väldigt bra!
Mina favoriter bland klängväxter!
Det finns ju vissa av blommorna, i kolonin som jag kommer att sakna mer än andra, och det är ju alla våra clematisar, den ena finare än den andra.
Tyvärr har ju en par stycken kolat vippen, men jag tror, om jag inte räknar aldeles galet, att vi har 9 eller 10 i livet, nja, en har vi flyttat med oss hem faktiskt, för den är lite ovanligare, och så pass nyplanterad så jag vårgade flytta den.
Nu håller vi ju på och förbereder för att kunna få en praktfull clematisfägring även hemma, och det blir nog att vi köper flera i år, istället som vi gjort tidigare, ökat på med en varje år =)
Vissa av dom som vi har i kolonin, kommer vi att se till att få tag i, så vi får likadan i villaträdgården, bara för att dom är så bedårande vackra.
Som den här, den andra clematisen vi satte, och den är säkert upp emot 18-19 år sedan, och den vill jag ha hemma också!
Clematis "Rouge Cardinal"
Beställningskort till två bröllop
Den här helgen har det varit två bröllop, som jag har gjort bröllopskort till.
Det är kul när man får veta lite om dom som är mottagarna, för då blir det lite extra knorr på det hela, när det går att få in lite av personligheten i dom.
Det första, där färgtemat var ljusgrön och rosa, och att det finns vissa saker som är mer framträdande, eftersom det var persiskt stuk på det hela, för att bruden är det.
Speglar och gul är tydligen viktiga ingredienser i såna bröllop, så det blev en "spegel" gjord av silverpapper med guldram, och så givetvis deras namn, som jg embossat i guld, pilligt men kul.
Tror det är första gången jag gör ett bröllopskort, utan nån färglagd stämpel på!
Det andra var det lite klurigare, att få ihop deras "egenheter".
Bruden springer lite smålopp och älskar att baka.
Brudgummen håller på AIK och håller på med fotboll.
Efter lite klurande så fick jag ta detaljer från stämplar, för att få ihop det hela, och skrev ut en bild på en AIK-flagga.
En liten dotter på 1,5 år har dom, det var lättare att få till.
Ett dygn för eftertanke
Anders hämtade mej vid jobbet igår, och skjutsade mej till kolonistugan.
JAg har haft ett härligt dygn där, visserligen rätt slitigt också, eftersom jag utsat fönster och gjort en stor del av flyttstädningen idag.
Men det var ett dygn av lugn och ro, tid till eftertanke och lite av ett bokslut över våra år som kolonister, jag har suttit och stickat och lyssnat på ljudbok en hel del också, så det har inte varit så synd om mej =)
Om jag mot förmodan, skulle varit tveksam till att sälja, så övertygades jag idag, när jag städade övervåningen, man ska inte vara halvgammal, lönnfet, ha krämpor både här och där och ha dålig kondition, det var en nära-döden-upplevelse!
Mitt efter är det full ståhöjd, men utåt sidorna är det typ 3 dm vägg, så det där med att tvätta väggar och lister, det var inte nåt som var lättgjort inte!
Jag var VÄLDIGT tacksam när jag kunde gå ner, och visste, att nu ska jag aldrig städa där mera!
För att inte tala om att putsa fönster, det är vrålläckert med vår glasade altan, framsidan på den, med dom gamla dörrarna som vi använt till framväggen och dörr, men fy tusan för att putsa alla dessa små rutor!
JAg vill ju använda skrapa, men det kan man glömma, på dom där pygmerutorna!
Men snyggt är det!
Mmmmmmm vaxbönor....
vi har ju inte satt så mycket i kolonin iår, eftersom vi inte visste hur lång tid av sommaren vi skulle ha den kvar, men odlingsnörd som jag är, så kan jag ju inte låta bli att peta ner saker och utnyttja ytor både här och där, hemma istället!
Vi har ju inte gjort iordning så mycket land i vår hemmaträdgård än, men då fick det bli mindre blommor och sen blev det grönsaksodling i lådor istället.
Vi har två odlingsbänkar på ben, som vi hade på vår balkong där vi bodde förut, dom har vi ställt med ryggarna mot varandra, och på så sätt nyttjar vi spaljen som sitter på den ena lådan, från två håll.
I år använde jag en av plastbackarna som vi har som "innerlådor" i träbänkarna, och sådde vaxbönor i, redan i mitten på maj, och hade den stående i växthuset, sen ställde jag ut den i träbänken (får nog fota det hela sen, svårt att begripa vad jag skriver om) när det redan hade vuxit en bit, och idag fick vi plocka dom första mjälla fina vaxbönorna, det tillsammans med första paprikan från växthuset, och en köttbit till, så blev det en god middag.
Mums!
Obs, här är inte bönorna mogna!
Nu är det snart dags!
Idag, kl 9 ska vårna stuga värderas!
När mailet kom, så jag läste det, svart på vitt, då kände jag en liten tung klump i magen, det ska jag erkänna, det blev så påtagligt, när jag såg det skrivet!
Nåja, vi vill verkligen sälja vår kolonistuga nu, så det är bara stundvis som det känns så här, till största delen känns det skönt, att veta, att snart är det gjort, och vi har bara huset och trädgården hemma att ta hand om.
själv så ska jag iväg och jobba idag igen, vet inte om jag känner mej så utvilad direkt, efter fyra dagar ledigt, men, det är bara att gilla läget, och det gör jag, när jag väl kommer dit, det är ett skönt gäng jag har hamnat i, mycket humor och skratt, det gillar jag.
Här är en gammal bild på vår stuga, innan det var färdigtbyggt på utsidan, när vi byggde ut verandan.
Ska se till att ta ett foto på den så att vi har kvar från nutid också.
Lyckas inte ladda upp nån bild nu, så jag får göra ett nytt försök i eftermiddag
Utflykt till Farsta
Idag tog jag mej för att ta tåget till Farsta Centrum, en liten lagom tripp, där är det inte lika stökigt att gå runt, som det är i Stockholm, så det passar mej perfekt!
Det kom ju en Pandurobutik dit för nåt år sen, och det passar mej ändå bättre, då är liksom detta affärscentrum komplett, det finns allt jag behöver där =)
Det jag var på jakt efter i första han idag, var lim som man kan göra egna halksockar med, ska virka ett par babyconverce, till en 1-åring, och då gäller det att säkra dom ,så den lilla sötnosen inte halkar och slår sej halvt fördärvad, pga nåt jag har tillverkat, hemska tanke!
När jag ändå skulle in där så dammade jag ju givetvis alla hyllor där, men det mesta var reagrejer, så det blev inte så dyrt, "klappar mej själv på axeln"!
En sån butik, eller liknande, som Slöjddetaljer inne i Stockholm, skulle kunna göra mej fullständigt ruinerad, för det är inte frågan om jag hittar nåt jag vill ha, det som är det viktigaste, är att sålla och inte gå ut med alltför mycket saker därifrån, jag har ju liksom ett litet eget lager hemma, av både det ena och det andra, bör väl försöka göra nåt av det.
Anders brukar säga att jag får inte köpa nåt nytt, förän jag förbrukat det jag har, och det gäller Tyger, garn, scrapsaker ja allt som är inom pyssel/hantverksmatrial!
Då skulle jag inte få inhandla nåt nytt på många år!
Söndag kväll
JAg har känt mej väldigt energilös hela helgen, men idag bestämde jag mej för att göra lite mer än igår, det behövdes ju inte så mycket för att det skulle bli det, men, nåja, få nåt vettigt gjort idag, om det så bara hade inneburit att jag suttit med ljudbok och en stickning/virkning så hade det varit bättre än igår!
Nu blev det både 2 maskiner tvätt, putsa lite i rabatterna, knöt upp tomaterna och det alltid lika avskydda och det jag skjuter framför mej så länge det bara går!
Göra rent ugnen!
Skulle jag göra det lite då och då, så är det ju inte så mycket jobb, men det är ju en allt annat än bekväm arbetsställning, så av den orsaken så blir det inte gjort!
Men, nu så är vår ugn ren och fin, och jag har ont både här och där =)
Vädret har inte inbjudit till att sitta ute direkt, gick lite ut och in, i förhållande till skurarna, fast att vara i växthuset, är ju faktiskt lite mysigt att vara i, när det regnar.
Äntligen så har dom första blommorna på luktärtorna slagit ut, dom är sena, men väl värda att vänta på, dom är ju så fina.
Väntar på att det ska bli mycket av dom nu, så jag får den fina helheten, med vinröda luktärtor, ihop med vinrö/vita Dahlior, och dom gammelrosa lejongapen!
Jag hoppas att frosten väntar läääänge så vi får njuta av blommorna ett bra tag nu, dessutom börjar björnbären att skifta i vinrött också, så allt går ihop, i den rabatten!
Snacka om att jag varit slö =P
Idag har jag varit slöare än slö, om jag är det, med en ljudbok i örona och ett handarbete eller liknande igång då tycker jag att det är en okej slöhet, men att sitta och glo in i datorn, timme ut och timme in, bara för att jag inte kommer mej för att gå därifrån, DET är INTE okej!
Nåja, lyckades släpa mej ut på baksidan, så jag har suttit ute och lyssnat på ljusbok lite idag iallafall, såpass att jag lyckades göra färdig en kudde av mormorsrutor, som jag påbörjade på semestern.
Nu ska jag krypa in under täcket, och hoppas på att få en natt med bra sömn, det var helt okej i natt som var, så, ja tack, en till sån så är jag nöjd!
Godnatt!
Ledsen
Länge sen sist!
Idag har jag gjort nåt som det var länge sen jag gjorde!
Strukit pressveck på byxor, och fållat upp byxor för han, med små fina kråksparksstygn!
Känner mej ganska ringrostig, på både det och att byta dragkedjor, jag har ju blivit så lat, så att jag har börjat lämna in sånt för att få det gjort, istället för att göra det själv, och nu är jag i färd med att börja jobba med såna grejer, bl.a.
Jag är trött som en Gnu, men det är väl inte så konstigt, jag håller ju på att inskolas på en ny praktikplats, så då är det väl som det ska att jag blir trött!
Det brukar ju dagisbarnen bli när dom skolas in ockå =)
Dags för dag två
Nu ska jag göra mej iordning för att åka iväg för dag två på nya praktikplatsen.
Det var en trevlig dag igår, men tur att jag vet varför jag gjorde det jag gjorde, och har några liknande kvar att göra också.
Jag sprättade lös en dragkedja, och sydde fast den på samma plats igen, och så fållade jag upp 3 cm.
JAg har tre byxor till som ska göras sqamma sak på, plus en jacka som ska sprättas dragkedjan och sys dit igen.
Nu undrar ni säkert vad jag har hamnat på för konstigt jobb, men det är överenskommet med min chef att göra det här, för att hon ska kunna se vad jag kan, eftersom det är meningen att på sikt, marknadsföra sysidan på Bryggan, med att vi kan ta emot liknande jobb.
JAg var lite full i skratt igår, när jag satt med det, tänkte mej att det liknar ju faktiskt det man kunde läsa om för ett år sen ungefär, att det var några som fick stå och måla sprillans nya IKEA-möbler, för att sysselösättas utanför hemmet, när dom hamnat i fas 3 (där jag är nu)!
Det här har ju en mening iallafall, och jag har själv varit med på planeringen för vad jag skulle göra (chefen är på semester så jag har 3,5 vecka på mej för detta), sen ska jag tänka ut nåt jag kan sy för att visa lite vad jag kan inom sömnad i övrigt också.
Såja, nu in och borsta av tänderna, sen till bussen!
Ha en bra dag, mina vänner =)
Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv
Sådärja, imorgon är det dags!
JAg börjar min praktik på Bryggan, secondhandbutik och cafe i Nynäshamn.
Jag ska i första hand hålla på med sömnad där, men ska även lära mej så jag kan hoppa in i kassan, men det blir steg två, först och främst ska jag bli varm i kläderna.
Jag ska jobba tillsammans med en som heter Inger, som vanligt så är det så praktiskt, att jag jobbar ihop med nån med snarlika namn som mej själv, många gånger har vi varit två som hetat Ingrid =)
Undrar varför det så ofta har slumpat sej så!
Det känns nästan som lite symboliskt, att jag ska jobba på sysidan, mitt första jobb var ju som sömerska, på Vinetta Strumpfabrik i Östersund, där började jag september 1976, jag gick ut gymnasiet i juni samma år, hade sommarjobb som hemsamarit och efter 5 veckor som arbetslös, började jag där.
Skulle vara kul att få kontakt med några som jag jobbade ihop med, men har svårt att minnas namnen, mer än förnamnet förstås.
Berit, Ingert Andersson, Eva Nestorsson, Berit Taraldsson, och många andra, som jag inte ens minns tilltalsnamnet på, det är ju 35 år sen jag flyttade därifrån.
Så nu ska jag ta och slå igen den här burken, och gå och knyta mej.
so long
I min egen lilla värld av blommor...
Jag har ju tidigare snackat om att jag hade köpt så mycket pelargoner, och var lite fundersam på vad jag skulle göra av alla!Det löste sej ju, med lite mixtrande med olika krukor, amplar m.m.
tidigare år har vi ju bara haft blommor vid bron, men eftersom dt nu blev så många så har jag ju kunnat placera ut dom på lite fler ställen, vi har ju en stor tomt, så utrymme finns ju.
Jag har ju inte direkt varit någon pelargonälskare förut, kanske beroende på att när vi bodde i radhuset, så hade vi en väldigt skuggig sida, framsidan med en liten tomt, och så vår stekheta balkong.
På framsidan trivdes dom inget bra, där var för mörkt, på balkongen tvärdog dom, för det var för varmt, men sen vi flyttade hit till Ösmo, så har jag lite bättre variation på ljus och värme, och framför allt bättre förvaringsmöjligheter för vintern, men jag är rädd att det kommer att bli trångt i förådet till vintern, får väl ta skott och sätta i små krukor, av dom flesta, för att dom ska få plats.
Nåja, på nåt vis löser det sej, "är viljan god ryms det sju i en svinho" var min mammas favoritutryck, jag får väl tänka på det när det är dags för att vintra in dom.
Tulpanblommande "Red Pandora"
Konstigt år för växterna
JAg vet inte vad det är iår, men det har inte varit nåt bra växtår, inte på friland iallafall.
JAg sådde ringblommor, atlasblommor och en sort blommor till i kolonin, men icke sa Nicke, två ringblommor är det enda som har grott.
Att blomman för dagen blev dåligt, hade jag väl väntat mej, för jag har ju förodlat dom tidigare, och då har resultatet blivit bra, men i år var jag lite slö, och då får jag ju skylla mej själv =P
Sen har jag sått gröngödslingsväxter, men inte ens det har velat gro, en del av det jag sådda först, av sånt kom upp i väldigt spridda skurar, normalt brukar det bli en tät matta.
Det bästa är att jag inte är ensam om det här fenomenet, så det är nog den lite konstiga sommaren som har spelat oss ett spratt, den regniga julimånaden gjorde väl att fröna ruttnade, hellre än grodde, dom var väl inte simkunniga =)
Såhär skulle det ha sett ut, var det tänkt!
Det är var 2009
Då vet jag vad jag ska göra i framtiden
På onsdag, den 8 augusti börjar jag på Bryggan Secondhand och cafe i Nynäshamn.
Var dit och träffade föreståndaren förra veckan, och idag var jag dit för att träffa hon som jag ska jobba närmast, plus han som är stand in för Linnea när hon har semester.
Det kändes bra vid första besöket, och efter dagens besök känns det ändå bättre, så det här kommer att bli kanon.
Jag ska i första hand jobba med textilsidan, där det i framtiden ska bli så att vi kan ta emot sånt som folk vill ha en dragkedja bytt i, uppläggning av byxor m.m.
Det låter kanske inte så himla kul, men det blir vad jag gör det till, sen finns det utrymme för nyskapande av tyger m.m. som kommer in, så det finns tillfälle att vara kreativ också, och vi kommer nog att inspirera varandra, vi två som ska hålla på med det, för det visar sej vara en syfia det också.
Nu ska jag njuta av mina sista lediga dagar innan det drar igång, dom dagarna blir väl till stor del att röja i kolonin, men men, jag gör det utifrån vad jag hinner och har lust med, ingen piskar oss =)
Hallå, kan nån stoppa tiden!
Hmm, hur gick det här till!
Augusti redan, någon skämtar med mej aprillo!
Nåja, jag ska inte klaga, vi har haft en skön sommar, jag är ju ingen älskare av värme, ej heller att ligga och steka mej på en badstrand, så jag tycker det har varit helt okej.
Det är ju bara enstaka dagar, som har varit helt regniga, annars är det ju skurar det varit frågan om, iallafall där vi har varit.
Inte bara jag som tycker att sommaren har varit bra, blommorna verkar också gilla att det inte är tokhett, för det blommar som bara den, både här och där, fuchsior, pelargoner, lejongap, Dahlior m.m.
Alla dom små plantor jag svor ve och förbannelse över tidigare i sommar, att jag dragit på mej för mycket (som vanligt) dom ger så mycket tillbaka nu, så det var väl värt besväret att springa runt med dom, dels mellan fönstren för maximalt ljus, och att flytta dom ut och in, för att avhärda dom.
Allt detta rantande får jag väl räkna som smygmotion.
Här är en del av belöningen
Ögongodis =)
