elsamajarun

Helvetet hade brutit ut, idag för tio år sedan var allt bara kaos, på natten blev det ambulans in till SÖS, efter att Anders fick en stroke.

Jag hade kommit hem efter kvällsskiftet, vi hade pratat lite, jag låg och läste, när Anders la sej för att sova.

En stund senare betedde han sej så konstigt, och jag frågade vad han höll på med, men fick inget svar, då satte jag nmej upp och fick se att hans vänstra arm och ben hängde utöver sängkanten, då rusade jag upp och runt sängen, när jag tittade i hans ansikte då visste jag att det var bara att ringa 112, för han var sned i ansiktet.

 

En mindre brottningsmatch, där jag försöker hindra honom från att kliva ur sängen, samtidigt som jag ringer och larmar ambulans, allt är bara kaos!

Sen ringer jag Tommy, som hade dragit till en kompis för att gratta henne, jag ringer Tony, ber honom att komma hit, 4 minuter senare står han i vårt sovrum, och påbörjar första testerna, så när ambulansen kom, efter 12 minuter (dom var snabba också) så kunde Tony lämna över till dom (han hade tidigare kört ambulans),så det var bara för dom att fortsätta.

 

Tony stannade hos grabbarna resten av natten, även Bertil kom dit, sen Tommy hade ringt honom, Tord han fortsätter att sova, tack och lov.

 

Vi fick vänta rätt länge inne på SÖS, numera är det raka spåret in när nån kommer in med befarad stroke, för varje minut är dyrbar, för Anders hade det inte spelat nån roll, för utgången hade inte blivit annorlunda, eftersom i hans fall, vr det ett av pulsådrorna på halsen, som kärlväggen hade  inte brustit, utan delat sej, och då svullnade kärlet igen och det blev en propp där.

 

Dom såg inget på första datormografin, så dom tog prov på ryggmärgsvätskan, för att utesluta hjärninflammation eller TBE, m.m. men hittade inget.

Då gjordes ytterligare en datormografi, och där såg dom att det var stopp i ett av pulsådrorna på halsen.

Det var ingen fara för livet, var det besked jag fick, och jag kunde åka hem sen Anders kom på en avdelning.

JAg ringde Tony igen, så han hämtade mej, jag hade ingen ork för att ta tåget hem.

 

JAg tog med mej grabbarna och åkte in sen på eftermiddagen, så att dom skulle få träffa honom, jag fick prata med en läkare, och hon sa att läget var stabilt, vi kunde åka hem.

 

Hemma så var det ju bara att sätta sej och börja ringa runt till alla möjliga, och berätta vd som hänt, redan på natten, och tidigt på morgonen hade jag ringt dom första, Anders hade ju brandpassnig på oljan, så jag var ju tvungen att meddela dom, jag ringde mitt jobb, att jag inte skulle komma, ja det var många som fick telefonsamtal den dan.

Tack och lov så fick jag ju god hjälp, av andra att berätta vidare, Tony var ju en av länkarna, dels med rent praktiskt stöd, och även att vara sambandscentral för våra vänner.

Vad hade jag varit utan honom och Jenny, deras stöd och hjälp går aldrig att värdera.

 

Ett dygn där inget var sej likt, och jag visste inte vad som väntade oss,  men jag hakade upp mej på, att dom iallafall sa, att han skulle överleva,det var ju det viktigaste, och så betydelsefullt att kunna tänka på det, mitt uppe i allt!

 

KAOS.........