En dag med mycket tankar

Idag har jag tänkt många tacksamma tankar, dels för att jag har Anders kvar hos mej, och för att vi har så många goda vänner runt om oss, som vi visste fanns där innan Anders blev sjuk, men som även visat sej bli kvar, trots mycket turbulens runt om oss.

Ofta när det händer svåra saker så brukar ju några försvinna, för att dom inte orkar med alla hemskheter, och det kan det ju finnas olika orsaker till, varför dom gör, oftast tror jag att det är, att det är svårt att hantera det svåra som hänt/händer, man kan vara i obalans själv, och inte orka med mer än det man själv brottas med.

Vi kan såhär, efter tio år, säga att ingen försvann, det tillkom istället flera, som vi inte hade en tanke på, skulle ställa upp som dom gjorde för oss, och det är väl extra glädjande, och värmer enormt.

 

Ikväll så har vi varit in till grannarna, med en blomma och lite fika, som tack för att dom fanns där, när vi behövde dom som bäst, när vi var helt hudlösa, och förvirrade av det kaos som var.

Det var dom som fick ta den första stöten, och som, redan på natten, drogs in i händelsernas centrum, och som sen blev lite av "sambandscentral" för att jag inte orkade/hann kontakta alla.

Det var ju många som hörde talas om att nåt hade hänt, och det gick alla möjliga rykten, och det var guld värt att ha några som kunde vara "språkrör" åt olika håll, hade ju även en på oljan, där Anders jobbade, som tog på sej att meddela bland hans arbetkamrater, jag hade ju en på Ericson också, eller två, min chef gjorde det också, när jag bad honom om det.

Det räckte att dra hela historien till några få personer, och veta att dom talade om, hur det verkligen såg ut, vad som hade hänt.

 

Många tankar far ju runt, om vad som hände då, vilken tid jag gjorde olika saker, hur jag mådde, allt sånt där kommer ju upp nu, när det är "årsdag" av hela händelsen, jag har inte gått och funderat över det här, varje år, men det är nu, när det är tio år, som det hela har kommit upp igen.

Kanske beroende på att flera av både Anders och mina jobbarkompisar, har fått stroke under dom här åren, men  som har, efter nåt år, drabbats av andra saker, eller flera smälla, och därför inte lever längre.

Vi har ju den turen, att Anders överlevde dom kritiska dygnen, när läkarna inte kunde garantera atthan skulle klara av det hela, och han lever fortfarande, och finns kvar här hos oss.

 

Många kanske tänker, när dom läser här "varför sitter hon och drar upp sånt här, efter så lång tid", det är inte att jag sitter och sörjer att det blev som det blev, det är mer ett bokslut, över att vår tillvaro ändrades hastigt, men att vi har lärt oss mycket av det, och att vi lever ett, annorlunda liv, men inte sämre för det.

Visst skulle jag väl gärna velat se, att Anders hade varit frisk, men det är en önskan som jag vet inte går att uppfylla, därför har vi valt att göra det bästa av vår situation, och se ljuspunkterna, istället för "tänk om det hade varit annorlunda"!

 

Det är många människor vi inte skulle ha träffat/lärt känna, utan all kalabalik som varit, och jag har lärt mej mycket om mej själv, bl.a. att jag klara mycket mer än jag någonsin kunde tro om mej själv.

Förut var jag alltid orolig över vad som kunde hända mej och mina närmaste, om hälften av mina oroliga tankar hade inträffat, så hade vi alla varit både döda och begravna pga av alla möjliga hemskheter, för länge sen.

Tankar som upptagit min tid, och framförallt gav mej sömnlösa nätter, bara genom att "tänk om det händer"...

 

Numera är jag visserligen orolig emellanåt, det är nog fullt normalt som mamma, att vara orolig, men jag låter mej inte ätas upp av oron, jag försöker lägga den åt sidan, och inte ta över.

JAg kunde ju inte, med min oro, förhindra det som har hänt, och därför har jag, på nåt vis, kunnat vända mina erfarenheter till det bättre, ta problemen eftersom dom kommer, istället för att stapla dom ev problem, som kanske kan hända, på hög, och därmed oroa mej för samma sak två gånger, eller helt i onödan.

Men visst är det konstigt att det måste hända en massa tråkigheter, innan jag kom till insikten om att ta vara på dagarna, istället för att springa händelserna i förväg.

 

Numera försöker jag leva efter

 

CARPE DIEM
Fånga dagen


Så här i försommartid....

En fjäril räknar ögonblick
istället för dagar
och har alltid tid.....

Kloka ord

Det vackraste riktiga vänner kan finna är att de kan växa på
skilda håll...utan att växa ifrån varann.

Visst stämmer det bra, när det är riktiga vänner

Det var Charlie, som jag arbetstränade hos förra året, som
skrev det på Facebook, och jag fick lov att kopiera det.

Om Ferlin haft en dator

Du har tappat din kod och dit lösenord
du cyberrymdsbarn i tiden
Nu sitter du framför din datorskärm
och gråter så övergivet

Vad var det för kod - var den lång eller kort
och hur var lösenordet skrivet?
Logga in dej nu-förrn vi föser dej bort
du cyberrumsbarn i livet.

    Ann-Mari Engström

Jag hittade den här i en seriebok, med älgen Hälge, och
jag tycker att den är så himla bra.

Så sant

Lycka i februari är när
det förunderliga ljuset
återerövras minut för minut
dag efter dag

Lite att tänka på

"Missunna aldrig någon det sken av lycka han äger
 ty du känner inte hans hemliga sorger."

Jag vill ge er några rejäla asgarv

Det här kom som mail från förre ordföranden i Koloniområdet, och jag måste bara dela med mej av den, jag har skrattat så tårarna sprutar.

Ladda med näsdukar och läs.

Stora sanningar från små barn:

Om spermier från pappan inte träffar mammans ägg blir det bara en vanlig omelett av det.   

 /Mikael 6 år

För att få barn måste fröna tävla. Om de spurtar riktigt mycket är det risk att man får trillingar.   

 /Johan 7 år 

För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby.   

 /Julie 6 år

Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör.  

 /Fred 7 år

När babyn är inne i magen på sin mamma kallas den foster.  Mamman kallas fostermor. Det första som bildas på fostret är öronen.   

 /Ida 6 år

Den stora kärleken blir större med åren. Den lilla går det inte lika bra för. Den minskar väldigt fort och slutar med skilsmässa med buller och bång

/Gun 7 år

Även om gamla tanter kan ha en väldigt stor anläggning är det helt slut på mjölkproduktionen.    

 /Håkan 7 år

Äldre kan inte få barn. Deras äggstockar har tagit slut och dessutom har mannen problem med protesen.   

 /Petter 9 år

Förr i tiden fick papporna inte lov att föda barn. De tyckte att det var omusikaliskt. Men idag är det vanligt att mamman och pappan föder barnet tillsammans.   

 /Kathrine 6år

Man måste inte gifta sig i kyrkan. Man kan gifta sig på socialkontoret.

Eller man kan flytta ihop utan att tala om det för någon. Det viktigaste är att man vet det själv.   

 /Nina 6år

Om man inte vill vara gift längre, för att mannen kanske var dummare än man trodde, så kan man skiljas som vänner.   

 /Marie 7år

När man gifter sig får man inte skratta. Och så får man inte säga nej.

/Cathrine 5år

Det är inte säkert att man vill gifta sig med vem som helst. Det är inte säkert att man vill klä av sig heller.   

 /Linn 7 år

När man gifter sig ger man varandra ett tysthetslöfte. Om man inte håller det, måste man skilja sig och då måste man dela på lamporna och knivarna och för det mesta kan man inte komma överens om vem  som ska ha barnen. De som inte kommer överens om det måste gå till  en börsmäklare. Han bestämmer att den ena ska ha barnen och då får  den andra ett extra matbord istället.

/Regina 7år

Graverade mammor går med babyn i magen i ca 204 månader. 

 /Hedda 6  år  

Det är inte så bra för gravida kvinnor att ha ägglikör i urinen.   

 /Tove 9 år

Håret blir grått för att hjärncellerna skrumpnar ihop. 

 /Erland 6  år 

Gamla tanter tycker om att se nakna män, de vill bara inte erkänna det när han frågar.   

 /Tone 7 år

 Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.

/Siri 6 år

Männen har flera framdelar på kroppen. 

 /Julie 6 år  

Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.   

 /Stina 9 år

Kejsarsnitt betyder att man skär ut babyn genom nödutgången.   

/Martina 6 år

Min pappa säger att min mamma är medvetslös när hon handlar kläder.   

/Marion   6 år

Min mamma är i alla fall väldigt söt, för hon har så väldigt långa tuttar.

/Mia 4 år

Man kan inte rå för hur man ser ut. Det får Gud ta på sig skulden för.

/Hassan 6 år

En gynekolog är... en som inte vet så mycket om halsen på folk.   

/Erland 6 år

Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror   plats.   

 /Katja 7 år 

På mormorar är tuttarna liksom dubbelt synliga. Det är för att de har mjölkat så många familjemedlemmar.   

 /Heidi 6 år 

Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lite lösaktiga.   

 /Stina 6 år

Funderingar så här på kvällskvisten

Det är januari,  vi är i början på ett nytt år, som ligger helt ograverat framför mej, jag har inte en aning om hur det kommer att bli, förhoppningsvis blir det ett bra år.

Vissa saker kan jag ju själv påverka hur det blir, stanna upp, tänka till lite, och utifrån det göra saker som jag mår bra av, det behöver inte vara stora saker, jag tycker att det är väldigt skönt att gå och köpa en tidning, eller ta med en bok, och gå och sätta mej på ett cafe, aldeles själv, utan nån med mej, sånt gjorde jag aldrig förut, jag skulle aldrig ha haft ro att sitta länge på ett fik.

Jag tycker om att gå ner till Ringvägen, gå en bit efter den, och sen gå ner till vattnet och sätta mej på en sten, och bara lyssna på vågorna, det har varit en del i min läkningsprocess, att göra det, vågskvalpet har jag lyssnat till, och samtidigt blundat, och försökt ta in rytmen av dom, in i min kropp, men jag tycker också om att vara där, när det blåser så att vågrna är stora, det är precis som att dom  sköljer mej ren invärtes, jag känner mej tryggare och lugnare när jag har lyssnat till dom, oavsett om det är lugna eller häftiga rytmer.

Jag försöker att stanna upp ibland, och tänka efter, på hur bra jag faktiskt har det, hur tacksam jag kan vara, för att jag har min familj, att dom finns kvar, om än lite tilltuffsade efter dom tuffa åren, men ändock finns dom kvar.
Det sägs ju att man uppskattar saker och ting på ett annat vis, när man har gått igenom svåra saker, och det kan jag skriva under på att man gör, det är ju bara synd att det måste hända en massa, innan man fattar att det är viktigt att ta vara på vad man har.

Men jag är ju inte mer än människa, jag gnäller på småsaker, annars vore jag nog inte normal, och givetvis blir jag förbannad på de mina emellanåt, även om jag faktiskt får väldigt dåligt samvete, när jag blir arg på Anders, det är ju faktiskt många gånger att jag skäller för sånt, som han inte rår för, sånt som han har svårt att komma ihåg, eller inse vad det är jag gastar om, men jag vet att hans sjukgymnast, sa till mej, redan efter några veckor, att den dag jag kan klara av att bli arg, och inte bara anpassa mej, då börjar vi att återgå till ett normalt liv igen, och det är nog så.

Vad är ett normalt liv egentligen???

För oss är det här vårt normala liv, annorlunda mot för några år sen, men absolut inte sämre, det kräver lite mer framförhållning än tidigare, lite mer planering, och vissa saker är lite mer omständigt, men det är fullt acceptabelt, och jag har nog blivit mer tolerant än tidigare, allt behöver inte ske på minuten.
Förr stressade jag, inte bara på mej själv, utan alla runt om mej också, och trodde att bara för att jag kommit på nåt som skulle göras, roligt eller tråkigt, så skulle alla vara med på noterna direkt, vilket ju givetvis inte fungerade, det säger sej ju självt, men nu, när jag inte klarar av stress själv, så är jag inte lika snabb att jag på andra heller, har jag blivit snällare???Eller???

Nu måste jag avrunda här, så att jag kommer isäng, men det är rätt skönt att sitta här, och skriva lite vad som faller in i knoppen.

God natt mina vänner ute i Cyberrymden


Tänkvärt

Börja varje dag med ett leende
så är det överstökat

Tål att tänka på

Njut av livet och

var så oduktig som

du kan

Nalle puh-logik

image2645

Tänkvärt

Få människor lever i nuet.
Istället gör de förberedelser
för att leva imorgon

Okänd

image75

image76

Vallmo

Tänkvärt

Själen skulle inte ha någon regnbåge,
om ögonen inte hade några tårar

John Vance Cheney

Ordstäv

En vän är en människa
i vars sällskap du törs vara dej själv

Den som känner dej väl och accepterar dej som du är, det är väl en riktig vän

vinterväder

Blää, vaknade till ett snöigt Nynäshamn, trodde i min enfald att vi skulle klara oss, men inte då, nu när det var så torrt och fint ute, det är väl det här som kallas för aprilväder!!!

Jag har inte riktigt klart för mej än, vad jag kommer att skriva om i bloggen, men det poppar upp lite eftersom, vad det blir. Eftersom jag samlar på ordspråk och tänkvärda ord, kommer jag att skriva lite såna här, så att dom inte bara blir gömda i en liten bok med svarta pärmar.

Jag har ett, som nog tillhör mina favoriter

"vänner är änglar, som håller en under armarna
när ens egna vingar inte bär"

Det stämmer så väl, när allt rasar omkring en, vad skulle man då göra utan sina vänner, som gör att det går att gå vidare, och som finns där, både för att lyssna, och för att hjälpa rent praktiskt också. Våra vänner har blivit hårt testade sista åren, men dom finns ändå kvar, i själva verket så har det tillkommit en del också, så vi har haft tur, dom vi haft omkring oss, har verkligen varit riktiga äkta vänner. Det är ju annars rätt vanligt, att en del inte orkar, utan försvinner, men inte för oss, tack till er alla, för vad ni betytt för oss.

Kramisar elsamaja

RSS 2.0