elsamajarun

Idag har jag tänkt många tacksamma tankar, dels för att jag har Anders kvar hos mej, och för att vi har så många goda vänner runt om oss, som vi visste fanns där innan Anders blev sjuk, men som även visat sej bli kvar, trots mycket turbulens runt om oss.

Ofta när det händer svåra saker så brukar ju några försvinna, för att dom inte orkar med alla hemskheter, och det kan det ju finnas olika orsaker till, varför dom gör, oftast tror jag att det är, att det är svårt att hantera det svåra som hänt/händer, man kan vara i obalans själv, och inte orka med mer än det man själv brottas med.

Vi kan såhär, efter tio år, säga att ingen försvann, det tillkom istället flera, som vi inte hade en tanke på, skulle ställa upp som dom gjorde för oss, och det är väl extra glädjande, och värmer enormt.

Ikväll så har vi varit in till grannarna, med en blomma och lite fika, som tack för att dom fanns där, när vi behövde dom som bäst, när vi var helt hudlösa, och förvirrade av det kaos som var.

Det var dom som fick ta den första stöten, och som, redan på natten, drogs in i händelsernas centrum, och som sen blev lite av "sambandscentral" för att jag inte orkade/hann kontakta alla.

Det var ju många som hörde talas om att nåt hade hänt, och det gick alla möjliga rykten, och det var guld värt att ha några som kunde vara "språkrör" åt olika håll, hade ju även en på oljan, där Anders jobbade, som tog på sej att meddela bland hans arbetkamrater, jag hade ju en på Ericson också, eller två, min chef gjorde det också, när jag bad honom om det.

Det räckte att dra hela historien till några få personer, och veta att dom talade om, hur det verkligen såg ut, vad som hade hänt.

Många tankar far ju runt, om vad som hände då, vilken tid jag gjorde olika saker, hur jag mådde, allt sånt där kommer ju upp nu, när det är "årsdag" av hela händelsen, jag har inte gått och funderat över det här, varje år, men det är nu, när det är tio år, som det hela har kommit upp igen.

Kanske beroende på att flera av både Anders och mina jobbarkompisar, har fått stroke under dom här åren, men  som har, efter nåt år, drabbats av andra saker, eller flera smälla, och därför inte lever längre.

Vi har ju den turen, att Anders överlevde dom kritiska dygnen, när läkarna inte kunde garantera atthan skulle klara av det hela, och han lever fortfarande, och finns kvar här hos oss.

Många kanske tänker, när dom läser här "varför sitter hon och drar upp sånt här, efter så lång tid", det är inte att jag sitter och sörjer att det blev som det blev, det är mer ett bokslut, över att vår tillvaro ändrades hastigt, men att vi har lärt oss mycket av det, och att vi lever ett, annorlunda liv, men inte sämre för det.

Visst skulle jag väl gärna velat se, att Anders hade varit frisk, men det är en önskan som jag vet inte går att uppfylla, därför har vi valt att göra det bästa av vår situation, och se ljuspunkterna, istället för "tänk om det hade varit annorlunda"!

Det är många människor vi inte skulle ha träffat/lärt känna, utan all kalabalik som varit, och jag har lärt mej mycket om mej själv, bl.a. att jag klara mycket mer än jag någonsin kunde tro om mej själv.

Förut var jag alltid orolig över vad som kunde hända mej och mina närmaste, om hälften av mina oroliga tankar hade inträffat, så hade vi alla varit både döda och begravna pga av alla möjliga hemskheter, för länge sen.

Tankar som upptagit min tid, och framförallt gav mej sömnlösa nätter, bara genom att "tänk om det händer"...

Numera är jag visserligen orolig emellanåt, det är nog fullt normalt som mamma, att vara orolig, men jag låter mej inte ätas upp av oron, jag försöker lägga den åt sidan, och inte ta över.

JAg kunde ju inte, med min oro, förhindra det som har hänt, och därför har jag, på nåt vis, kunnat vända mina erfarenheter till det bättre, ta problemen eftersom dom kommer, istället för att stapla dom ev problem, som kanske kan hända, på hög, och därmed oroa mej för samma sak två gånger, eller helt i onödan.

Men visst är det konstigt att det måste hända en massa tråkigheter, innan jag kom till insikten om att ta vara på dagarna, istället för att springa händelserna i förväg.

Numera försöker jag leva efter

CARPE DIEM
Fånga dagen

Kopierat från hemsidan

Färgdomen

Karl Rybergs forskning kring ljusets påverkan på oss människor har lett till att han uppfunnit en ljusdome, bubblan, som belyser oss med monokromatiskt ljus.

Hans forskning pekar på att det monokromatiska ljuest påverkar oss mycket positivt.

Passa på att prova en färgbehandling i bubblan, den tar 10 minuter!

Läs mera här

Vi har Specialerbjudande nu under våren.

Ord pris 350:- Nu 225:- / tillfälle
Bokar man fyra ggr vid första tillfället så kostar det 675:- som betalas vid första besöket

Välkomna till Mias garn och färgstudio, Åbyplan, Västerhaninge

Såna här dockor, Rubens barn,  går det att beställa hos Mias garn och färgstudio.
Dom är underbart söta och går att tvätta.
Dom finns i många olika utföranden, (gå in och titta på deras hemsida) och det går att köpa kläder och accecoarer som napp och nappflaska till dom.

Ett tips till dop eller nyföddspresent =)

Dom finns i olika hår, hud och ögonfärg, så man kan hitta en som påminner om barnet som ska ha den.


Bild lånad från deras hemsida

Gul bladkaktus, för att den är ovanlig i färgen, och jag tycker att det är en lyckad bild, med en så enkel kamera.

Krokusar, fotade på morgonen efter vår första natt i kolonin. I normala fall har det varit höstblommor jag fotat frostnupna, det här var första gången jag lyckades fota vårblommor.
Vi hade sovit så skönt där, och det var helt underbart att gå runt i området, och vara helt själv där.
Det var 12 april, så vi var helt solokvist som sov där.

 
En Makaonfjäril, fotat vid mitt föräldrahem i Jämtland, efter säkert tre kvarts väntande, att den skulle sitta still så jag kunde få fast den på bild.
En fjäril som är ganska sällsynt, jag hade aldrig sett nån förut, och absolut inte där uppe.
Några veckor senare hade brorsan TRE såna flaxande runt sej när han var där uppe!!
 

Öppettider över jul och nyår: