Jag blir så trött....
Såna här grejer får mej att se rött!!!
"Fast nu kanske jag gör alla arga men jag är så vitt jag vet fullt frisk, jag arbetar 40 timmar per vecka, jag reser 2-3 timmar per dag till och från jobbet och jag går upp klockan 5.20. När jag kommer hem är jag också dödstrött och har noll ork att ta hand om mitt hem. Jag är glad om jag orkar få xxxxxxxx i säng utan att bråka med xxxxxx för att JAG är trött... så jag skulle tro att även om det är jobbigt att ha ont och vara trött och vara sjuk så är nog livet ingen dans på rosor alltid för oss andra heller alltid... Bara för att man är frisk och arbetsför så betyder det inte per automatik att man orkar allt och har en gyllene tillvaro....
Och egentligen vet jag inte vad jag vill ha sagt med detta, mer än att jag är så förbannat trött på min egen tillvaro just nu att jag skulle kunna dränka mig... "
Jag har suddat namn och sånt, för det är inte meningen att hänga ut den som har skrivit det hela, för jag vet att hon inte menar nåt illa med det egentligen, och jag har full förståelse för att det är tröttande att jobba heltid, pendla och allt vad det innebär.
Det jag vill med att citera det hela, är att det tyvärr inte är aldelses ovanligt med liknande åsikter från alla möjliga, för oss som är långtidssjukskrivna, och är drabbade av osynliga sjukdomar.
Jobbar man heltid och har barn, så finns det en ett val, att dra ner till deltid, en rättighet som man har att få göra tills barnen är 8 år.
Du förlorar i arbetsinkomst, men du vinner tid, ork och kan laga mer mat själv, och baka, och med det minska på utgifterna, då blir inte mellanskillnaden så stor.
Nu finns det många, som där den ena är arbetslös, inte har den valmöjligheten, då sitterman i en rävsax, men då kan ju den som är arbetslös, ta stor del av hemarbetet, även om jag vet, att det nästan är en heltidssyssla, att söka jobb också, det är ett jäkla slit.
Det är tyvärr många, som, där bägge jobbar, klagar över att dom är så trötta, och orkar så lite, som jobbar så, för att dom inte kan avstå från dyra märkeskläder, dyra utlandsresor och en massa annat som, om viljan är god, man kan dra ner på, när barnen är små, men det har blivit så många måsten runt alla dom sakerna, så dom bara dras med.
Som sjuk, så har jag inga möjligheter att välja så att jag kan minska min trötthet, och bristande ork, jag är tvingad att bära med mej min sjukdom, med allt vad det innebär, var jag än är, när det än är, så länge jag lever.
Jag är tvingad att utstå alla möjliga människors ifrågasättande, om varför jag inte jobbar.
Jag är tvingad att behöva slåss för mina rättigheter, mot myndigheter.
Jag har i alla år haft det hängande över mitt huvud, att dom kan ta ifrån mej mina pengar, nu ändå större risk än det varit förut.
Jag har inte kunnat räkna med att följa med i några löneökningar, dom höjningar som blir på sjukpenning, är marginella.
Jag kan inte välja att börja jobba med vad som helst.
Jag kan räkna upp hur många saker som helst, som gör att man som långtidssjuk är en förlorare, men ingen skulle orka läsa det ändå, och ni som är i samma situation som jag, vet hur det är, så för er behöver jag inte skriva ut det.
En sak som effektivt slår undan benen på en, är då absolut såna här komentarer, som ovanstående!!!!!
"Fast nu kanske jag gör alla arga men jag är så vitt jag vet fullt frisk, jag arbetar 40 timmar per vecka, jag reser 2-3 timmar per dag till och från jobbet och jag går upp klockan 5.20. När jag kommer hem är jag också dödstrött och har noll ork att ta hand om mitt hem. Jag är glad om jag orkar få xxxxxxxx i säng utan att bråka med xxxxxx för att JAG är trött... så jag skulle tro att även om det är jobbigt att ha ont och vara trött och vara sjuk så är nog livet ingen dans på rosor alltid för oss andra heller alltid... Bara för att man är frisk och arbetsför så betyder det inte per automatik att man orkar allt och har en gyllene tillvaro....
Och egentligen vet jag inte vad jag vill ha sagt med detta, mer än att jag är så förbannat trött på min egen tillvaro just nu att jag skulle kunna dränka mig... "
Jag har suddat namn och sånt, för det är inte meningen att hänga ut den som har skrivit det hela, för jag vet att hon inte menar nåt illa med det egentligen, och jag har full förståelse för att det är tröttande att jobba heltid, pendla och allt vad det innebär.
Det jag vill med att citera det hela, är att det tyvärr inte är aldelses ovanligt med liknande åsikter från alla möjliga, för oss som är långtidssjukskrivna, och är drabbade av osynliga sjukdomar.
Jobbar man heltid och har barn, så finns det en ett val, att dra ner till deltid, en rättighet som man har att få göra tills barnen är 8 år.
Du förlorar i arbetsinkomst, men du vinner tid, ork och kan laga mer mat själv, och baka, och med det minska på utgifterna, då blir inte mellanskillnaden så stor.
Nu finns det många, som där den ena är arbetslös, inte har den valmöjligheten, då sitterman i en rävsax, men då kan ju den som är arbetslös, ta stor del av hemarbetet, även om jag vet, att det nästan är en heltidssyssla, att söka jobb också, det är ett jäkla slit.
Det är tyvärr många, som, där bägge jobbar, klagar över att dom är så trötta, och orkar så lite, som jobbar så, för att dom inte kan avstå från dyra märkeskläder, dyra utlandsresor och en massa annat som, om viljan är god, man kan dra ner på, när barnen är små, men det har blivit så många måsten runt alla dom sakerna, så dom bara dras med.
Som sjuk, så har jag inga möjligheter att välja så att jag kan minska min trötthet, och bristande ork, jag är tvingad att bära med mej min sjukdom, med allt vad det innebär, var jag än är, när det än är, så länge jag lever.
Jag är tvingad att utstå alla möjliga människors ifrågasättande, om varför jag inte jobbar.
Jag är tvingad att behöva slåss för mina rättigheter, mot myndigheter.
Jag har i alla år haft det hängande över mitt huvud, att dom kan ta ifrån mej mina pengar, nu ändå större risk än det varit förut.
Jag har inte kunnat räkna med att följa med i några löneökningar, dom höjningar som blir på sjukpenning, är marginella.
Jag kan inte välja att börja jobba med vad som helst.
Jag kan räkna upp hur många saker som helst, som gör att man som långtidssjuk är en förlorare, men ingen skulle orka läsa det ändå, och ni som är i samma situation som jag, vet hur det är, så för er behöver jag inte skriva ut det.
En sak som effektivt slår undan benen på en, är då absolut såna här komentarer, som ovanstående!!!!!
Kommentarer
Postat av: Mariana
Grr! Håller med dig i allt du skriver. Som frisk och fullt arbetsför har du dock vissa valmöjligheter för att kunna få vardagen att gå ihop. Innan jag drabbades av min osynliga sjukdom. Valde jag att jobba mindre när man har små barn. Nu har jag inga valmöjligheter. Ett osynligt ok har lagts på mina axlar och det är jag tvingat att bära och som sagt i denna eviga kamp! Kram
Trackback
