elsamajarun

En vecka till har gått, och för den delen, en hel månad mindre av året kvar. *Ett år som jag bara går och väntar på att det ska ta slut, hur mycket, har jag inte förstått förän igår.

!6-åringen lyckades rasa utöver trappen, inte hela, bara några trappsteg, hasande på hälarna och ryggen, bl.a.  Han blev lite blåslagen, värre var det inte, men slamret i trappen fick ju mej att rusa dit, och vips satt en klump i magen på mej, och tankarna "inte nåt mer", innan jag såg att hann se att han inte kom huvudstupa utför.

Det borde ju ha kunnat stanna vid lite skrämselhicka, när jag såg att han klarade sej bra, men inte då, det utlöste världens djävla panikångestattack, jag var helt övertygad om att  jag inte skulle få luft, (men jag vet ju innerst inne att jag får det) och så kom all skräck och ångest över det som varit sista åren tillbaka, Tommys bilolycka, hans cancersjukdom, allt..allt..allt..koncentrerad till ca 30 minuters upplevelse av allt tillsammans, utlöst av en relativt harmlös situation.
Tords komentar, när jag höll på att svimma, direkt efter att han hade ramlat "mamma, du är så harig" sved, just då, men jag förstår honom, för under normala fall, hade han ju rätt.
Han behövde inte se mej under attacken, då satt jag själv, tills det hade lugnat sej, och vi satte oss ner och pratade. Jag  förklarade hur jag funkar, med att jag i det undermedvetna, bara går och väntar på, vad ska komma härnäst, och därför är blir onormalt rädd, när nåt sker.
Det är inget jag går och tänker på, men visst är jag onormalt lättpåverkad, med all rätt, det tror jag dom flesta skulle vara efter att ha levt  under sån nervpress som det har varit.

Efteråt var jag helt slut, både fysiskt och psykiskt, men det skrämmer mej inte, jag vet att det blir så, samtidigt blev det en urladdning också, som väl är bra på sätt och vis, men måste det gå så hårdhänt till!!!! "morrr"

Trots det så blev det en del städning, lite senare på dan, och så scrappade jag en LO på kvällen, som jag skickat in till en tävling, jag tycker faktiskt att det är riktigt kul med utmaningar, jag kommer på andra infallsvinklar i texten till en del kort och LOs, som jag nog inte hade kommit på annars.

*Jag går omedvetet och väntar på, att året ska ta slut, för det här året blir vårt första det inte hänt nåt allvarligt, på 5 år, det enda var ett skrämskott, att dom eventuellt hade hittat nåt i Tommys ena lunga, men det var falskt alarm, dom såg inget på nästa kontroll.

I övrigt har helgen varit bra, har varit och hälsat på mina små "lånebarn" idag, men det skriver jag om imorgon, för nu ska jag gå och sussa.

Ha en bra början på veckan, go´vänner.
God natt

Det behövs inte mycket för att glädja mej ibland, jag gick in på scraputmaningens sida och upptäckte att dom visar min LO, om mitt barndomshem. Jag skickade in den till utmaning "boende", och bara det här att dom visar av den, gör mej jätteglad.

Det är den jag visat här, under kategori "scrapping Trekilen"

Har gjort en LO till utmaningen på ett litet ord, som den här gången är NYFIKEN, jag vet inte vad jag sysslat med, men den liknar inget annat jag gjort, jag tycker att den känns rörig, men det är väl det att jag inte brukar plocka på så mycket pryttlar som jag gjort här, men men, nån gång ska vara den första, det var kul att göra den, iallafall, och jag tycker om fotot, där dessa två står och funderar över, vad som händer utanför fönstret.

Texten i pratbubblan är "hur ska du greja det här då?" och på pilen står det "kompisar" , i övrigt tror jag att det går att läsa texten.

Datorn har sagt upp sej, så jag får hålla till godo med en seg gammal skruttig portföljdator "knorrr", vad värre är, jag har fått ett fotored. program instalerat, som inte beter sej som det jag har i den stora datorn, så jag har haft ett helsike, med sånt som jag skulle skicka  in till tävlingar idag, jag är ju inte så himla haj på sånt här.
Det jag skulle skicka in till scraputmaningen, DT-tävlingen, i fredags, det kunde jag inte få iväg, för då hade vi inte hittat det programsom jag nu har i den här... åhhhhh hjääälp...jag har blivit ett datafreak, jag kan inte klara mej utan den rätta datorn!!!!! Det har jag aldrig trott att jag skulle bli!!!!

I övrigt har helgen varit bra, soligt och fint, ja  inte i fredags kväll/natt, då blåste det och regnade smådjävlar, vi sov i stugan, och det knäppte och knakade överallt, så Yelly fick spader några gånger.

Tidigare på kvällen var det jättemysigt, när jag hade tänt ljus, lite överallt i trädgården, och vi satt och myste framför tvn, med varsin godispåse, och kollade på Idol, en av mina  favoriter försvann, butiksbiträdet Henning, som jag blev glatt överraskad, när han öppnade näbben  första gången.

Nu ska jag knyta ihop benhögen, och sova, måndag imorgon, med några timmar på DHRs expedition, där vi har öppet hus mellan 10 och 15.

Godnatt sov gott, varje hottentott

Hittade det här på Alltomscraps forum, och jag garvade så tårarna sprutade, och jag hoppas kunna ge er som besöker mej en rolig stund också. Håll till godo.

Hur skulle det se ut om alla gjorde reklam för samma sak!!!!
Nya märken att välja på


FELIX kondomer: Gör det goda godare

FROSTIES kondomer: De väcker tigern i dig

GEVALIA kondomer: När du får oväntat besök

NOKIA kondomer: Connecting people

OLW kondomer: För att du älskar det goda

CARLSHAMNS kondomer: Gott, gotti, gott gott

McDONALDS kondomer: Livet har sina goda stunder

LIBERO kondomer: Det känns tryggt

LÄTTA kondomer: Om du har bestämt dig

VICKS kondomer: Extra starka, extra friska

STATOIL kondomer: Det du behöver när du behöver det

PEDIGREE PAL kondomer: Rekomenderad av ledande uppfödare köttiga
bitar rakt igenom

GINSANA kondomer: Orka mer

GB-GLASS kondomer: Jag och min magnum

LOREAL kondomer: För det är jag värd

GORE TEX kondomer: Guarantied to keep you dry

DELIKATESS YOGGI
kondomer: Nya smarriga smaker i ny fin förpackning

ERICSSON kondomer: It's all about communication

MICROSOFT kondomer: Where do you want to go today

ALGRENS-BILAR kondomer: Det enda sättet att stoppa dom är i
munnen

PRINGLES kondomer: Once you pop, you can't stop

BLÅ-BAND kondomer: Smaskens till sista slicken

WHISKAS kondomer: Om kissen själv får välja

Gjorde en LO i går kväll, som jag haft i huvudet en längre tid, men inte kommit till skott med. Den var till en utmaning på scrapbutiken.se som tiden gick ut på igår (ute i god tid, hmmm....)

Den är om mitt föräldrahem, på Trekilen, en liten by med 10 gårdar, 1 mil rakt ut i skogen, innan man kommer till Hammerdal.  Det har bara använts som sommarbostad, ända sen 1964, vi flyttade därifrån då, till Lövberga, 2 mil norr om Strömsund, året innan jag började skolan, hade vi bott kvar, hade jag varit tvungen att vara inackorderad hos nån, under skolveckorna, för jag var ensam unge i byn, så det fanns ingen skolskjuts.

Jag tillbringade alla mina sommarlov här, och mina barn har haft nån vecka varje semester här, ända t.o.m. sommaren 2002, efter det har vi inte kunnat åkt dit, eftersom det är 70 mil, och det är för långt för att vi skulle ha kunnat åka upp dit, efter det att Anders fick stroken, få se till sommaren, om vi ska försöka, för nu har Anders kört så pass mycket bil, sen han fick komma igång med det igen, för 1.5 år sen, att det kanske skulle funka, om vi tar det i etapper på vägen upp, vi får väl våldgästa några stycken efter vägen.

För ungarnas del, har ju sommrarna här innehållit gevärsskytte, yxkastning, såpbubblor i jätteformat med hjälp av mattpiskare m.m.

Det bästa med att vara där, är att vissa somrar när vi kommit dit, har vi varit helt solokvist i byn, det finns en person som är året-runt-boende, men han bor på andra sidan skogen, från oss räknat, och ett år då vi kom dit, var han inte ens hemma, så på en vecka, såg vi tre bilar, och då var våran inräknad.
Första morgonen, då brukade jag gå ut, och ställa mej på ute på gården, ensam, och så blundade jag, och lyssnade till tystnaden, och efter en stund, kände jag, hur all stress sjönk ner genom kroppen, och länade den, via fötterna, för att rinna ner i marken, sen brukade jag öppna ögonen, stå och titta på den vackra utsikten, och kände mej "nytvättad" på insidan.

Det är väldigt fin utsikt härifrån, det är Jämtlands läns högst belägna by, med bofast befolkning, och man har kunnat se till flera byar härifrån, inte från vårat hus, men från byn, från oss ser vi till Lorås, till den gård som ligger högst där.

Jag har gjort dold journaling, för jag ville inte ta nån plats för den, på den ena tagen står det om sommrarna där, och på den andra har jag skrivit när mina föräldrar köpte stället, och att dom hade jordbruk fram till 1963, och att min bror tog över ägandet på det 1971.

Som ni säkert förstår, så var det mycket tankar som for runt i skallen, när jag knåpade ihop den här, och det ska bli flera därifrån, från alla semestrar där, som det ju finns en hel del foton från, och från älgjakterna, så fortsättning följer, det här är bara början.



Ha en bra vecka allihopa   Tjingeling

...har jag haft idag, startade dagen med att åka till kolonin, och höstgrävde ett land färdigt där, skönt, på sikt ska det bli Jordgubbspyramider där, inte så här stora, men nåt liknande med detta.

Solen sken och det var riktigt varmt och skönt.

Vi fick med oss två gurkor, ca två kilo tomater, 1,3 kilo björnbär, vaxbönor, morötter och svartrötter hem, inte helt fel, jag  känner mej rik, när vi kan skörda så här, sen att det har varit ett helsikes jobb innan, typ min utgrävning jag gjorde idag, innan, det är liksom glömt, när det är skördetid.

Eftersom det är torsdag, så är det Röda Korset som gäller på eftermiddagen, med trivsamt umgänge med en samling tanter, dom flesta 75 +, och så jag då, med mina blygsamma 49, men himmel vad kul vi har, dom är heltokiga, så ibland håller jag på att garva ihjäl mej, dom tre timmarna där går så fort, med handarbete, prat och kaffepaus, det är ibland så jag tackar min sjukdom, för att jag fått lära känna dom här, hade jag jobbat hade jag ju inte börjat där.

Har ingen direkt höstlig LO som jag inte visat här, men eftersom det närmar sej Halloween, så kan ju den här passa. Tyvärr lite blänk i fotona, men jag lyckdes inte få till det annorlunda.

Yngsten när han klädde ut sej till skolan i 4:e klass, och spelar ut hela sitt register av miner.

Tack och hej leverpastej

Jag vill så mycket, men saknar energi att sätta igång....pust och stånk.
Skulle ha kunna åkt till kolonin...vill inte
Scrappa...ja det vill jag...men kommer inte till skott
Tvätta...det har jag gjort...kul..eller...nä, men nödvändigt
Läst...ja
Bloggat...ja
Spelat dataspel...ja, för att jag inte fick häcken ur stolen
Käkat en glass..turkisk peppar...gott..mums

Nu är det kväll, jag ska gå och laga middag, kycklingsoppa, sen blir det förhoppningsvis nåt vettigt på TVn, och ett broderi i näven.

Åhhh, jag blir så trött på mej själv, att jag inte får tummen ur och sätter igång med nåt...bläää för  såna här dagar.

Så här när det går mot höst, och det eldas allt mer ljus inne, så tycker jag det passar så bra med en LO, där Tord sitter och tänder tändstickor, som egentligen är ett suddigt dåligt foto, men som jag tycker själv, blev väldigt bra här, där suddigheten förstärker mysfaktorn på LOn.

I övrigt är det lugnt här, inget speciellt i görningen, skönt att kunna säga så.
 Jag är inne i ett riktigt trötthetsskov, som inget hjälper mot, men jag vet att det kommer såna emellanåt, så det är inte förvånande, men inte desto mindre retfullt, och så hänger det ihop med mycket värk "tack för det, televärket" "fniss".

Satt och gjorde färdigt en LO igår, som jag tillsammans med tre andra skulle skicka in till Stellas, till tävlingar.....Det kruxiga var bara, att dom tävlingarna var det dead line på redan den 31/8 "grrr", har blandat ihop med datum från nåt annat ställe!!!  Nåja, inte mycket att göra åt, jag fick inspiration till 4 LOs iallafall, så det kom ju iallafall nåt bra ut av det, och en ska jag skicka in till Scrapbooking.m.m istället, dom tre övriga får ligga till sej litegrann.



God natt och sov gott go´vänner

Tjejsnack  Vecka 36
I bakgrunden

• Vad har du för startsida när du öppnar Internet, och varför just den?

Har faktiskt bara Google, tråkigt men sant. Det har inte blivit av att jag bytt sen vi hade strul med datorn (för några månader sen) "skäms"

• Vad har du för skrivbordsbakgrund i din dator, och varför just den?

Ett foto som jag själv har knäppt, av läckra moln. Svarta ovädersmoln runtom men i mitten är det vita bomullsmoln och blå himmel. Den är rofylld och vacker.

• Vad har du för bakgrundsbild i din mobil, varför just den? Om du inte har sån mobil, vad skulle du vilja ha, varför?

Har inte nånl. Vet ej....förmodligen en groda eller en ängel.

• Vad ser du om du tittar ut genom närmaste fönster?

Uhm...bara balkongräcket, för det är mörkt ute. Annars har jag björkar utanför fönstret.

• Vad hör du för ljud i bakgrunden?

Diskmaskinen och tvn....trist va???

Puh nu är jag ikapp, har släpat efter en par veckor.

" Kom-i-håg...... Du är modigare än du vet
starkare än du tror,
och klokare än du förstår"

Ett stort tack till er som varit in och komenterat, särskilt den sista tiden, när jag skrivit om när Anders fcik stroken (5 år sen). Jag kommer att fortsätta berätta om det, men nu blir det inte dag för dag, utan mer allmänt, om hur livet har blivit efteråt, jag hoppas att på det här sättet kunna ge hopp till andra, om nån råkar halka in här, som själv är anhörig, i liknande situation.
Orsaken till att jag skriver om det nu, är att jag sa första tiden, när folk frågade hur det fungerade för oss, "vi får se, efter 5 år, då kanske jag kan svara på det".
Första månaderna var det ju så kaotiskt, så det gick ju inte att föreställa sej framtiden, hur det skulle bli.

Här lägger jag ut mina stämplar, så att det går att se vad jag har.
Jag tar emot beställningar på kort, efter önskemål, så långt det är möjligt.
Jag ska lägga upp mera kort än vad jag gjort hittills, där det går att se exempel på, vad det går att göra.

Dag 4
Jag hade sovit hemma, jag är med Tord till skolan för att dom ska veta...jag ringer hit och dit...andra ringer, och undrar hur det är, och alla är chockade över det som har hänt, "han är ju så ung, bara 41 år" är den stående komentaren.

Jag åker in till Karolinska igen, när jag kommer dit, får jag en glädjechock..när jag åkte härifrån igår låg han mest och sov..men nu sitter han upp i sängen...och är riktigt pigg...och han drar sej upp själv, med hjälp av grinden runt sängen....men han är ostyrslig i kroppen, hasar han ner, måste han ha hjälp att flyttas längre upp i sängen, och kan inte sitta utan stöd.....men ändå...han har liv i ögonen igen...och säger redan nu, att han tänker kämpa sej tillbaka.

Dagen går med besök...undersökningar....tester...ingen känsel i hela vänster sida....... fortfarande är helt förlamad...ingen förändring där...... ont i huvudet, får starka mediciner för det.
Vi skojar mycket med varandra, vi har alltid haft mycket galghumor, och jag märker att han har det kvar, även nu...skönt...då vet jag att jag vågar skoja också... hans föräldrar är där också, och det är mycket prat med personalen, som är underbar, det allvarliga får stå tillbaka en stund...det är så skönt..framtiden kommer ändå, vare sej vi vill eller ej.

Vi får veta att orsaken är att ett av dom stora blodkärlen i nacken,  som leder blod upp till hjärnan, att kärlväggen har delat på sej, brustit på längden, skiktat sej, och som följd av det, har det kärlet svullnat igen, och orsakat en propp.
Det här kan vara att han någongång fått ett slag mot nacken, inte i nutid, utan det kan vara länge sen, som sen orsakat en stroke nu...en fördel...det behöver inte vara nån risk att han får flera...som om det hade varit nåt fel på blodet, som orsak, han har bara haft en sjujävla otur, som råkat ut för det här, för det är inte så vanligt!!!!


Dag 5
Han ska flyttas tillbaka till Södersjukhuset, jag hinner precis dit, för att få åka med sjuktransporten, som blir en mardrömsresa....en säck potatis får en värdigare hantering...Anders som inte kan sitta stadigt, blir satt i ett vanligt säte i handikappbussen, och sen kör chauffören som en flåbuse, det går inte lång stund, förän jag sitter och håller ett krampaktigt tag i hans kläder, från mitt säte bakom honom.... för att hindra honom från att glida ner på golvet, efter en stund ropar jag åt han som kör..."du får stanna, och lyfta upp honom på plats igen, innan han ligger på golvet"...han kör en bit till, innan han stannar....kommer bak, sätter upp knät i skrevet!!!!!! på Anders och tar tag i han s kläder, och trycker-sliter upp honom på plats....och fortsätter köra lika våldsamt!!!!!!

Första kontakten med färdtjänst kunde ha varit bättre, när vi var på plats på avdelningen talade jag om för chauffören, vad jag tyckte om hans behandling och sätt att köra...han ryckte på axlarna och gick sin väg!!!!!Hur hade det varit med en liten ursäkt!!!!

Vi påtalar det här på avdelningen dit vi kommit, för vi var skakade över behandlingen..... dom gick i taket, man får inte skicka en som är i så dåligt kroppsligt skick med en sån transport, det ska vara liggande , eftersom han ju inte kan sitta.
Vi är fruktansvärt uppskakade över den ovärdiga transporten...och jag undrar...är det så här det kommer att vara???

Hemma fungerar det med hjälp av vänner, som finns runt om oss, som finns för Tord, som han är trygg med.
Hans fröken berättade i skolan om vad som hänt, en dag när han inte var där, så alla är väldigt omtänksamma om honom, fast han inte vill prata om det själv där.

Allt det som hänt är så overkligt fast jag står mitt i det, det är som att jag betraktar det utifrån.....antagligen kroppens sätt att orka...att man skärmas av får att klara av att göra det man måste...

Solen skiner som vanligt, vi har en otrolig fin sensommar...hur kan det vara som vanligt..när allt är kaos i vårt liv...förmodligen för att hjälpa mej framåt, i detta okända...ovissa...så ska jag inte belasts ytterligare med dåligt väder....