För dej som vill sticka nåt utöver det vanliga
Jag är slöare än allt slött på min blogg, så är det nån som hittar hit, så är jag förvånad.
Jag vill iallafall lägga upp en länk till en sida, där det går att köpa mönster till fantastikst fina tröjor.
http://publishme.se/password/recover/elsamaja%40hotmail.com/6f953c6c787e80adaa2a/
För dej som tycker att det verkar tjorvigt att handla mönster där, kan handla från Sonjas Webbutik, där går det även att köpa färdigstickat, och hon tar även emot betällningar.
http://webbutiken.lowenbergs.se/
Själv håller jag på att sticka Myrviken http://webbutiken.lowenbergs.se/monster/monster-myrvikenkofta/
Varmt, varmt ,varmt....
Nu är den sköna sommaren här, visserligen så tycker jag att det är i varmaste laget, men men, är det sommar så är det, och det är helt sagolikt att sitta ute i skuggan, med stickning, ljudbok och hundar, då känner jag mej väldigt nöjd med tillvaron.
För nån dag sen, så kom jag på mej själv med, att det är inte mycket jag har suttit ute här, dom tidigare somrarna, för när vi varit lediga, och det varit fint väder, då har vi varit i kolonistugan.
Vi sålde den i september, och det kändes väldigt skönt.
JAg trodde nästan att det skulle komma lite saknad, när våren kom, och det blev den tid då vi bruakde vara där första gångerna, sova över första gången osv. men nej! Det har inte kommit nån längtan tillbaks dit, det har bara varit väldigt skönt att kunna lägga allt krut här hemma, ta lite bit för bit, och göra iordning trädgården som finns här.
Vi har ju inte gjort så himla mycket förut, för vi ville ha det lättskött här hemma, men nu, då kan vi ösa på, i den takt vi hinner och har lust, så nu är det bakom garaget som fått största prioritet.
Förra året så hjälptes grannen och vi, med att sätta upp en skärmvägg i tomtgränsen.
Det fanns en tidigare, men den hade gått sönder, sen blev det armeringsmatta på insidan, där det ska bli clematisar, och så blir det odlingslådor, för grönsaker.
Det går inte fort, men vem behöver ha bråttom.
Vi har ju en odlingsplats iordninggjord sen förra året, så en del har jag redan fixat ut, dels frösådd av vaxbönor, sockerärtor, kålrabbi, sallad, och så har jag satt ut fördrivna plantor av Sockermajs, det sistnämnda ger ju ingen jätteskörd, men det kan vara kul att få plocka egenodlade majskolvar, det är en speciell känsla, men det är väldigt många år sen vi hade det.
I övrigt blir det morötter, rödbetor, grönkål, som jag förodlat, squasch och lite annat smått och gott.
Här kommer foto på majsplantorna, när jag hade satt ut dom, för några dar sedan, foto på odlingshörnan bakom garaget, får jag återkomma med.
Trevlig helg på er alla =)
Förmiddag utomhus.
JAg var sjukskriven 5 veckor, och under den tiden la jag mej till med en trevlig vana, jag åt frukost, stickade och lyssnade på ljudbok, ute i trädgården.
Det var egentligen inte väder för att sitta ute, från början, men med täckjacka och filt runt benen så funkar det utmärkt, såvida det är uppehåll.
Idag gjorde jag som jag brukar, men jag visste att det skulle börja regna fram mot eftermiddagen, så det blev även lite trädgårdsarbete.
Eftersom vi har sålt kolonistugan, och därmed fått lämna alla våra clematisar, så måste vi ju börja bygga upp en samling såna här hemma.
Vi köpte fem st på Kvantum i Nynäshamn, i veckan, så nu har tre av dom hamnat i backen, ett måste för att sen kunna börja placera ut pallkragar, för grönsaksodling, dom ska nämligen stå i framför där clematisarna är planterade, och det är ju smidigast att börja från rätt håll!
Det dröjer ju ett tag innan vi får njuta av blommningen på dom, så tills dess får jag hålla till godo med foton, som här på den som vi hade tidigare i kolonin, "Multi blue" som är en av mina favoriter, så en sån blev det här hemma också.
Hmm, jag hittar inte fotot för tillfället =P
Gosnos!
Tänk va mycket kul bilder man kan få till, när man kan kameran lite bättre än förut!
Testade att ta en närbild på Goliats nos, och den blev riktigt bra!
Det var då mycket tur, för han är inte stilla långa stunder, men här lyckades han vara det.
Bägge hundarna är sommarklippta nu, så dom är jättefina, jag har inte tagit nåt nytt foto på Yelly, räknar med att göra det till helgen, om det blir väder för det.
När Goliat kom hem och var nyklippt, var Yelly jättenyfiken på honom, så då lyckades jag få till en söt bild på dom två tillsammans.
Närstudie på Goliats nos
Dom fick ben sen jag hade kokat älgkött, och då var det ett litet och ett stort, inte nöjde Goliat sej med det lilla, nä givetvis snodde han det stora av Yelly, det ser ut som att hon ber mej om hjälp att ta tillbaka det =)
Kreativitet hjälper mej att må bättre
JAg har hela vintern, men allra helst efter jul, mått sämre än vanligt, så till sist så var jag tvungen att kontakta läkare, och äntligen, för första gången, visade proverna på avvikelser från det normala, DET är inte nåt jag är bortskämd med!
Nu låter det ju helt idiotiskt, att jag ska tycka att det är bra, men har man, som jag, fibromyalgi, så är det vanliga att inget visar på att nåt är galet, fast jag mår som ett utsketet plommon!
Nu visade det sej att jag har brist på D-vitamin, folsyra och vitamin B 12, så nu har jag ätit kosttillskott med av dom här tre sorterna, och redan känner jag stor skillnad, det är så skönt!
Till god hjälp har det varit att sitta och sticka, det har jag gjort sittande i trädgården till stor del, jag började långt innan det egentligen var så varmt att det var troligt att kunna sitta ute, men med timmerhuggarjacka och en filt om benen, så har det funkat bra, så stickning och så ljudbok till det, dessutom med hundarna springade fritt runtom mej, har gjort att jag har kommit tillbaka riktigt bra.
Började jobba igen i onsdags, och det kändes kul att vara tillbaka.
Det här är det som jag stickat sista veckorna, här var inte trådarna fästade, men det är fix och färdigt, och en del är sålt också, en del använder jag själv.
Garnet som jag stickat detta av, har jag köpt hos Mias garnstudio i Västerhaninge
Hon har även Webshop, men exakt det här finns inte upplagd i den, men om du är intresserad så går det att maila till henne och få handla det ändå.
Det heter Regia Cotton Cascata och är ull, bommull, polyamid, det är ett säsongsgarn, så det kommer inte att finnas mer än under sommaren.
Mjukt och skönt!
Yogasocka
Torgvante
Här har jag börjat på en tröja som heter Myrviken. Garnet är köpt hos Mias garnstudio, och finns i Webshopen, Filini Merino heter det,Schulana är tillverkaren, och dom har inte funnits i Sverige mer än en par år.
Mönstret, Myrviken, har jag köpt hos Sonja Löwenberg, hon har givit ut mönster på två tröjor till, och nu i juni kommer det mönster på en barntröja, så gå in och titta, det finns mycket fint där =)
Sommaren kom till sist
JAg morrade att ental gånger för att jag trodde aldrig att vinterna skulle ta slut!
Sista snön försvann från vår tomt den 22 april, och det är sent!
Nu efter en dryg månad så har både det ena och det andra tittat upp ur den svarta jorden, det är extra spännande eftersom jag planterade en hel del nytt i höstas.
En del var ju sånt som jag flyttade hem från kolonin, innan vi sålde den, det är ju inte så stora plantor, sånt som kommer därifrån, men vi har iallafall kvar, så att det ska bli större ruggar av det.
Vi köpte ju en bättre begagnad kamera i höstas, och jag har muttrat över att det inte går att använda den för att ta riktiga närbilder, men så råkade Anders hålla in knappen för nära fotografering, lite längre, då upptäckte han att det var så man skulle göra!
Så nu ska här fotas makrofoton på löpande band, särskilt användbart nu när det börjar blomma lite eftersom =)
Några exempel, där jag fått till så daggdropparna framträder så fint som jag vill att dom ska göra!
Klicka på fotona så får du se dom i full storlek
Jag har äntligen, efter att ha haft bloggen i flera år, hittat hur man gör för att det ska bli miniatyrbilder!
Otroligt sen vår
JAg trodde inte att jag skulle få se några vårblommor förän till midsommar iår, för snön har legat så väldigt länge!
Fortfarande, för en dryg vecka sedan, hade vi ca 3 dm snö på tomten.
Den 15 april, tog jag dessa foton, dels på rabarber, som visade sej ha stuckit upp sina bulliga knoppar, redan under snön!
Ett suddigt, men ändå ett bevis på att krokusarna har börjat blomma, också den 15-e.
För bara två veckor sedan tog jag detta foto
Yogasockarna som blev torgvantar
JAg köpte nytt Regiagarn häromdagen, och satte mej genast och skulle sticka yogasockar, men, det blev lite för tight, så, sim-sala-bim, så fick det bli torgvantar.
MAn är ju inte sämre än man kan ändra sej =)
Garnet är ull-bomull-polyamid, det är mjukt som en barnakind men värmer noglagom bra, för att sticka sommarsockar av.
Ny Webbutik i garnvärlden
Mia, som har garnaffären jag arbetstränade i, har nu även öppnat en Webbutik.
Hon säljer inte alla garner hon har i butiken, på Webben , det är dom här lite mer exklusiva garnerna, från lite mer ovanliga leverantörer.
Gå in och njut!
Scraplagrets cybercrop
JA här har det ju varit dött så det förslår =P
Nu har jag ett bidrag till påskcropen hos scraplagret
Ett kort där det skulle vara minst en stämpel av Magnolia, och det skulle vara vårinspirerat.
JAg har gjort det så att flickan står inne, och tittar ut genom fönstret, där det är snödroppar som blommar.
Tapeterna går i våriga karamelliga färger.
Har haft trassel med bloggen
Det blev väldigt tvärtyst här, efter att jag varit rätt så flitig med att skriva, men dels fick jag trassel med inloggningen, sen har jag varit slö att komma igång igen, bl.a. pga av att jag är dunderförkyld!
Återkommer under helgen
Trevlig helg på er alla =)
En dag med mycket tankar
Idag har jag tänkt många tacksamma tankar, dels för att jag har Anders kvar hos mej, och för att vi har så många goda vänner runt om oss, som vi visste fanns där innan Anders blev sjuk, men som även visat sej bli kvar, trots mycket turbulens runt om oss.
Ofta när det händer svåra saker så brukar ju några försvinna, för att dom inte orkar med alla hemskheter, och det kan det ju finnas olika orsaker till, varför dom gör, oftast tror jag att det är, att det är svårt att hantera det svåra som hänt/händer, man kan vara i obalans själv, och inte orka med mer än det man själv brottas med.
Vi kan såhär, efter tio år, säga att ingen försvann, det tillkom istället flera, som vi inte hade en tanke på, skulle ställa upp som dom gjorde för oss, och det är väl extra glädjande, och värmer enormt.
Ikväll så har vi varit in till grannarna, med en blomma och lite fika, som tack för att dom fanns där, när vi behövde dom som bäst, när vi var helt hudlösa, och förvirrade av det kaos som var.
Det var dom som fick ta den första stöten, och som, redan på natten, drogs in i händelsernas centrum, och som sen blev lite av "sambandscentral" för att jag inte orkade/hann kontakta alla.
Det var ju många som hörde talas om att nåt hade hänt, och det gick alla möjliga rykten, och det var guld värt att ha några som kunde vara "språkrör" åt olika håll, hade ju även en på oljan, där Anders jobbade, som tog på sej att meddela bland hans arbetkamrater, jag hade ju en på Ericson också, eller två, min chef gjorde det också, när jag bad honom om det.
Det räckte att dra hela historien till några få personer, och veta att dom talade om, hur det verkligen såg ut, vad som hade hänt.
Många tankar far ju runt, om vad som hände då, vilken tid jag gjorde olika saker, hur jag mådde, allt sånt där kommer ju upp nu, när det är "årsdag" av hela händelsen, jag har inte gått och funderat över det här, varje år, men det är nu, när det är tio år, som det hela har kommit upp igen.
Kanske beroende på att flera av både Anders och mina jobbarkompisar, har fått stroke under dom här åren, men som har, efter nåt år, drabbats av andra saker, eller flera smälla, och därför inte lever längre.
Vi har ju den turen, att Anders överlevde dom kritiska dygnen, när läkarna inte kunde garantera atthan skulle klara av det hela, och han lever fortfarande, och finns kvar här hos oss.
Många kanske tänker, när dom läser här "varför sitter hon och drar upp sånt här, efter så lång tid", det är inte att jag sitter och sörjer att det blev som det blev, det är mer ett bokslut, över att vår tillvaro ändrades hastigt, men att vi har lärt oss mycket av det, och att vi lever ett, annorlunda liv, men inte sämre för det.
Visst skulle jag väl gärna velat se, att Anders hade varit frisk, men det är en önskan som jag vet inte går att uppfylla, därför har vi valt att göra det bästa av vår situation, och se ljuspunkterna, istället för "tänk om det hade varit annorlunda"!
Det är många människor vi inte skulle ha träffat/lärt känna, utan all kalabalik som varit, och jag har lärt mej mycket om mej själv, bl.a. att jag klara mycket mer än jag någonsin kunde tro om mej själv.
Förut var jag alltid orolig över vad som kunde hända mej och mina närmaste, om hälften av mina oroliga tankar hade inträffat, så hade vi alla varit både döda och begravna pga av alla möjliga hemskheter, för länge sen.
Tankar som upptagit min tid, och framförallt gav mej sömnlösa nätter, bara genom att "tänk om det händer"...
Numera är jag visserligen orolig emellanåt, det är nog fullt normalt som mamma, att vara orolig, men jag låter mej inte ätas upp av oron, jag försöker lägga den åt sidan, och inte ta över.
JAg kunde ju inte, med min oro, förhindra det som har hänt, och därför har jag, på nåt vis, kunnat vända mina erfarenheter till det bättre, ta problemen eftersom dom kommer, istället för att stapla dom ev problem, som kanske kan hända, på hög, och därmed oroa mej för samma sak två gånger, eller helt i onödan.
Men visst är det konstigt att det måste hända en massa tråkigheter, innan jag kom till insikten om att ta vara på dagarna, istället för att springa händelserna i förväg.
Numera försöker jag leva efter
CARPE DIEM
Fånga dagen
Vår framtid var för alltid förändrad
Helvetet hade brutit ut, idag för tio år sedan var allt bara kaos, på natten blev det ambulans in till SÖS, efter att Anders fick en stroke.
Jag hade kommit hem efter kvällsskiftet, vi hade pratat lite, jag låg och läste, när Anders la sej för att sova.
En stund senare betedde han sej så konstigt, och jag frågade vad han höll på med, men fick inget svar, då satte jag nmej upp och fick se att hans vänstra arm och ben hängde utöver sängkanten, då rusade jag upp och runt sängen, när jag tittade i hans ansikte då visste jag att det var bara att ringa 112, för han var sned i ansiktet.
En mindre brottningsmatch, där jag försöker hindra honom från att kliva ur sängen, samtidigt som jag ringer och larmar ambulans, allt är bara kaos!
Sen ringer jag Tommy, som hade dragit till en kompis för att gratta henne, jag ringer Tony, ber honom att komma hit, 4 minuter senare står han i vårt sovrum, och påbörjar första testerna, så när ambulansen kom, efter 12 minuter (dom var snabba också) så kunde Tony lämna över till dom (han hade tidigare kört ambulans),så det var bara för dom att fortsätta.
Tony stannade hos grabbarna resten av natten, även Bertil kom dit, sen Tommy hade ringt honom, Tord han fortsätter att sova, tack och lov.
Vi fick vänta rätt länge inne på SÖS, numera är det raka spåret in när nån kommer in med befarad stroke, för varje minut är dyrbar, för Anders hade det inte spelat nån roll, för utgången hade inte blivit annorlunda, eftersom i hans fall, vr det ett av pulsådrorna på halsen, som kärlväggen hade inte brustit, utan delat sej, och då svullnade kärlet igen och det blev en propp där.
Dom såg inget på första datormografin, så dom tog prov på ryggmärgsvätskan, för att utesluta hjärninflammation eller TBE, m.m. men hittade inget.
Då gjordes ytterligare en datormografi, och där såg dom att det var stopp i ett av pulsådrorna på halsen.
Det var ingen fara för livet, var det besked jag fick, och jag kunde åka hem sen Anders kom på en avdelning.
JAg ringde Tony igen, så han hämtade mej, jag hade ingen ork för att ta tåget hem.
JAg tog med mej grabbarna och åkte in sen på eftermiddagen, så att dom skulle få träffa honom, jag fick prata med en läkare, och hon sa att läget var stabilt, vi kunde åka hem.
Hemma så var det ju bara att sätta sej och börja ringa runt till alla möjliga, och berätta vd som hänt, redan på natten, och tidigt på morgonen hade jag ringt dom första, Anders hade ju brandpassnig på oljan, så jag var ju tvungen att meddela dom, jag ringde mitt jobb, att jag inte skulle komma, ja det var många som fick telefonsamtal den dan.
Tack och lov så fick jag ju god hjälp, av andra att berätta vidare, Tony var ju en av länkarna, dels med rent praktiskt stöd, och även att vara sambandscentral för våra vänner.
Vad hade jag varit utan honom och Jenny, deras stöd och hjälp går aldrig att värdera.
Ett dygn där inget var sej likt, och jag visste inte vad som väntade oss, men jag hakade upp mej på, att dom iallafall sa, att han skulle överleva,det var ju det viktigaste, och så betydelsefullt att kunna tänka på det, mitt uppe i allt!
KAOS.........
Så lite vi visste om framtiden!
För tio år sedan, jobbade jag kvällsskift, allt var som vanligt, Tord hade hunnit börja skolan efter sommarlovet, Zsolt och Lillemor hade flyttat hem till Linköping igen, efter sommarjobb på Ericsson, Tommy hade fått förlängt så han jobbade fortfarande kvar, han jobbade också kväll den 27 augusti 2002!
Vi hade varit upp till Jokkmokk på försommaren, när Tommy tog studenten, han hade flyttat hem till oss igen, och framtiden var inte utstakad för honom då, han visste väl inte vad han ville göra, mer än att han ville ha tag i ett jobb, sen fick tiden utvisa vad det blev.
Vi själva hade nyligen haft semester, och hade, som alla andra somrar varit uppe i Jämtland, umgåtts med kompisar, varit ut och fiskat i Ammerån, träffat släktingar och haft det allmänt skönt, och helt på det klara med att vi skulle komma upp till Jämtland igen, nästkommande semester, då när vi åkte därifrån.
Vi hade våran kolonistuga, där var vi på väg att börja riva altanen, för att bygga ut och glasa in den, vi grävde, planterade, fixade och donade, som vi hade gjort likadant under våra tidigare somrar, och trodde ju att vi skulle fortsätta så, det fanns ju liksom inte i vår värld att det skulle vara annorlunda.
Tänk så lite vi visste, och så lyckligt ovetande vi var, helt införstådda med att livet skulle rulla på som det hade gjort hittills!
Tack och avskedsföreställning i kolonin
Igår var det kräftskiva i kolonin, med allsång.
En supertrevlig kväll med goda vänner, som vi festat med i många år, fast det har bytts ut deltagare under årens lopp, så det är ju inte många som är kvar av "urinnevånarna" i koloniföreningen.
Eftersom vi håller på och ska sälja våran stuga, så tänkte jag ju att jag måste ju spöka till det hela litegrann, så dom minns vem man var, och det blev så att även Anders var med i en grej, helt spontant.
Jag höll även ett litet tal, om vilken betydelse alla har haft för oss, under dom sista tio åren, allra helst!
Utan alla erbjudanden om hjälp, med både det ena och det andra, hade det inte funkat så bra som det gjort, sen är det ju inte bara kolonister som hjälpt oss, det har ju även varit andra, men inom området har det varit extra betydelsefullt, för det var fler än vi trodde, som erbjöd sin hjälp!
När det göällde det här med spexandet, så var det lyckat att jag hade förberett mej på att göra det igår, för det blev många som sjöng och berättade historier, så det var väldigt lyckat att jag hade planerat in ett återbesök av "Tomas DiLeva", som ju var där på besök på en fest för två år sedan =)
Den gången imiterade jag honom, med utstyrsel och allt, vid en allsångskväll där, det hade jag planerat tillsammans med områdets egen trubadur, så vi hade övat in en par låtar, folk skrattade så dom grät, vilket gjorde att det var svårt för mej att hålla mej för skratt, men det gjorde inte så mycket, för alla gillade det ändå, så jag var väldigt nöjd med att jag vågade göra det.
Det är kul att spexa, och göra sånt här, även om jag är grymt nervös innan, men det är det värt.
Igår blev det fler såna här repriser, av tidigare uppträdanden, så det blev så himla lyckat, jag var inte ensam om att apa mej.
Vi har två grabbar där, som har sitt paradnummer, dom sjunger låten "lingonben" av Povel Ramel, och jag kan för mitt liv inte begripa hur dom kan minnas texten, igår var det ju på begäran som dom sjöng den, så dom var ju inte förberedda, och dom gör det så fantastiskt roligt, för dom inte bara sjunger, utan använder ett hemsnickrat teckenspråk, för att förstärka vad dom sjunger =)
Under våra år som kolonister, har det varit mycket av det här med spontan sång, historieberättande m.m. och det har varit helt underbart, att få vara en del av detta, men som det låter på våra kamrater där, så är vi välkomna dit på deras fester även som "civila" alltså icke kolonister, så vi får njuta av spex och tok där i fortsättningen också.
Även om orken tryter till att odla och klippa gräs, så får vi vara en del av det hela ändå!
Så har nog kanske skött oss rätt bra under årens lopp ändå.
Härligt att veta =)
"Vi har baaaraaa varaaaandraaaa......."
I fortsättningen ska jag lära mej att imitera nån, där jag inte behöver ha så varma kläder, och ingen stor varm gumminäsa, som inte sitter kvar =)
